tisdag 31 juli 2007

Fördummande Medielogik

Eva Johnsson behandlar ett av mina favoritkonstateranden i den offentliga, mediala debatten i sin debattartikel i SvD.

Det handlar alltså om de retoriska finter som jag tidigare har förargat mig över, bl.a när jag läser Bo Strömstedts argument mot Humanisterna (Se "Sic Transit Gloria Strömstedt" nedan). Man förenklar debatten, man sätter etiketter på folk och så slår man sig blodig mot dessa etiketter, istället för att föra en intelligent, välresonerad debatt. Det finns inget utrymme längre för god retorik, välargumenterad debatt eller klara argument, utan det hela handlar om att i så få ordalag som möjligt bespotta motståndarsidan.

Detta är, precis som Eva Johnsson skriver, en bedrövlig utveckling. Ordet "fundamentalist" har fått en roll som Svarte Petter i debatten. Tidigare var ordet "kommunist" eller liknande. Den som först lyckas stämpla sin motståndare som Svarte Petter anser sig har "vunnit" debatten.

Det finns en flera decennier gammal debattregel på internet som kallas Godwin's Lag
"As an online discussion grows longer, the probability of a
comparison involving Nazis or Hitler approaches one."

En förlängning av detta säger "Den som först jämför sin motståndare med Hitler (eller Nazister) förlorar debatten". Detta är precis det vi ser i debatten idag. Det är bedrövligt.

Eva Johnsson avslutar med att säga:
"Vem vågar i framtiden föra viktiga etiska diskussioner? Det är
en inte helt oviktig fråga i en demokrati."

Detsamma gäller naturligtvis andra obehagliga ämnen i samhället: Invandringsfrågor, religiös debatt, abortfrågor, osv, osv.

Den politiska korrektheten är den blemma på den demokratiska debattens ansikte. Vi bör lägga den offentliga debatten under kniven och skära bort denna blemma så fort vi bara kan. Vad är vi egentligen rädda för? Att folk skall bli ledsna? Att vi skall få höra folks egentliga åsikter?

Jag och Eva Johnsson utmanar alla samhällsdebattörer: Nog nu! Debattera ärligt, intelligent och öppet!

Varför Latin?

Efter någon veckas semester i vårt nerregnade land har jag återkommit med ett par frågor som jag inte förstår riktigt. En av dessa beskrivs nedan:

Jag besökte, under en regntung dag Anno Domini 2007, Läckö Slott. Det är ett rätt spektakulärt gammalt slott, uppfört i vårt land efter slutet på en av de bittraste religionskrig vårt land har skådat. Efter freden för det 30-åriga kriget slöts 1648 så började greve Magnus Gabriel de la Gardie att uppföra denna vitkalkade skönhet.






Eftersom de la Gardie inte var en man av sin tid uppförde han dessutom en slottskyrka, eller "integrerat kapell" som det skulle heta i dagens datornördslingo. Självklart besökte jag även detta kapell och spanade runt på den läckra designen och de stiliga statyerna, predikstolen, altare, osv.

Men en sak slog mig: Varför, i detta krigströtta land, detta land där en Konung dött på slagfältet och tiotusentals morske svenske män hade fått sätta livet till för att hålla Antikrist i Roms horder stången, varför pryder då Magnus Gabriel de la Gardie sin nybyggda kyrka med bibelord på latin?

Jag inser att latin var di lärdes språk, osv, men som kyrkospråk var det ju ändå utjagat. Eller? Hela Reformationen och all dess strider, inte minst på slagfälten i Beritenfeld, Lutzen, osv, var ju till för att Folket skulle kunna ta till sig Guds Ord (osv) på sitt eget språk. Så varför pryda väggarna i sin kyrka med latinska deviser?

Någon kunnig som sitter på svar?


onsdag 18 juli 2007

Friheter och Feltänk

Medborgerliga friheter är något som vi, som medborgare, aldrig skall släppa ifrån oss lättvindigt. Våra förfäders (och förmödrars) kamp för våra grundläggande rättigheter har varit så lång och så blodig att det är rent pinsamt att läsa om när Humanisterna säger sig vilja avskaffa en av dessa friheter. Lika pinsamt är det att läsa motargumenten. Jag skall därför försöka lägga lite tid här på att förklara varför jag ser Humanisternas debattinlägg som fåkunnigt och naivt.

Innan jag går in på det här ämnet i detalj så vill jag kort förklara en grundläggande tes i hur medborgerliga friheter och grundlagar fungerar. Grundlagar är, i princip, en regelsamling ifrån Folket som säger hur Staten har rätt att agera. Det är som en slags hårt anslagen Code of Conduct där Folket strängeligen talar om för Riksdag och Regering vad det är som gäller, inom vilka ramar dessa har rätt att agera. Rent principiellt gäller att Riksdag och Regering vill avskaffa de ramar som dessa måste agera inom, eftersom Riksdag och Regering vill ha så stor handlingsfrihet som möjligt. (Självklart är det inte alltid så i praktiken, eftersom det är politiskt självmord för en Regering att säga att man vill avskaffa grundläggande friheter)

Det åligger följaktligen oss medborgare att bevaka våra medborgerliga friheter, och vi måste inse att lagar kan ha stor vikt även om de i dagens samhälle inte verkar nödvändiga. Som ett exempel kan man säga att "Lagen att vi skall ha fria val var fjärde år är meningslös eftersom ingen vill bryta mot den lagen och vi de facto har fria val var fjärde år". Ingen skulle väl komma på tanken att avskaffa denna grundlag bara för att den idag verkar onödig?

Grunden i Humanisternas resonemang är att religionsfriheten täcks av andra friheter, som rätten till sammankomster, yttrandefriheten, tryckfriheten, osv. Kort sagt, att vi därför har det man inom matematiken kallar ett överbestämt ekvationssystem. I sådana situationer kan man ofta hamna i situationer att exkvationen blir hopplös att lösa, och försöker man då överföra det här till religionsfriheten så kan man kanske tänka sig att vi hamnar i problem.

Så är inte fallet. Regeringsformen fastlägger att man har frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Hur Humanisterna kan anse att detta blir problematiskt, eller att denna enda mening måste bort ur vår grundlag, är för mig en gåta.

I dag har vi ett samhälle där vår religionsfrihet är mycket stor. Vi har inga statliga pogromer mot någon religiös grupp och vi har inga personer som sitter i fängelse för sin religiösa tros skull. Vi har till och med Hovrättsbeslut på att man får tala illa om sexuella minoriteter givet att man baserar förolämpningarna på 2500 år gamla judiska texter. Så idag kan det tyckas som att den religiösa friheten är vid, ohotad och utan problem. I ljuset av detta skulle man då kunna avskaffa religionsfriheten, precis som jag skrev ovan att man skulle kunna avskaffa lagen om fria val var fjärde år.

Men är det vettigt?

Våra grundlagar är tänkta att hålla i decennier, ja kanske till och med sekler. Vi har ingen som helst möjlighet att avgöra hur samhället kommer att se ut om 50 år, än mindre om 100 år. Och, det som är den viktiga poängen är ju att det är väldigt svårt att åter få in religionsfriheten i grundlagen om det skulle visa sig nödvändigt. För om det visar sig nödvändigt så betyder det, med stor sannolikhet, att det har kommit ett politiskt parti till makten som vill beskära eller begränsa religiös frihet. Denna Regering kommer så såklart inte att gå med på att återinföra religionsfriheten i grundlagen. Detta är anledningen till att även denna frihet skall få ligga i orubbat bo även om Björn Ulvaeus tycker att den inte behövs i dag.

En religionshatande regering kan bli vald och de statliga pogromerna kan startas upp på ganska kort tid. När religion då döms bort som en sinnessjukdom eller icke-acceptabel läggning eller störning, så har de religiösa inget som helst skydd i lagtexterna, i fall de rader som Humanisterna vill skära bort faktiskt avlägsnas ur grundlagen. Vi som medborgare skall icke ägna oss att avskaffa våra egna rättigheter, vi skall aldrig ge staten utökad möjlighet att ägna sig åt förtryck.

Det är en grundläggande tes om frihet som måste leva vidare och som bör inpräntas hos folk: Staten är inte alltid av godo. Staten kommer att missbruka sin makt, förr eller senare. Staten behöver tydliga tyglar som håller den lagstiftande församlingen i schack.

Humanisterna kommer med en del argument om att religionsfriheten leder till att folk förtrycks, att barn, av sina föräldrar, påtvingas religion. Som exempel tas upp Katolska Kyrkan, som säger till föräldrarna att det är deras skyldighet att uppfostra barnen in i den Katolska tron. Detta anser Humanisterna vara förskräckligt, givet att barnen också då har religionsfrihet. Här finns två invändningar:
1) Humanisterna missförstår alltså vad grundlagen handlar om. Grundlagen är ett styrdokument för Riksdag och Regering. Den lagstiftande församlingen ges inte rätt att lagstifta om inskränkningar i religionsfriheten. Det handlar alltså inte alls om hur föräldrar skall uppfostra sina barn.
2) Låt oss göra tankeexperimentet med politisk frihet istället för religiös frihet. Folkpartistiska föräldrar tenderar att uppfostra sina barn till folkpartister. Är inte detta då ett flagrant brott mot den politiska friheten, den som säger att även barn har rätt till politisk frihet? Jag skulle gärna vilja se Sturmark och Ulvaeus argumentera för att avskaffa den politiska friheten i grundlagen. Då kanske de skulle inse vad det är för naiva dumheter de håller på med.

Grundlagen om religionsfrihet skall självklart inte avskaffas, lika lite som grundlagen om politisk frihet skall avskaffas.

måndag 16 juli 2007

Sic Transit Gloria Strömstedt

Ibland blir man överraskad.

Bo Strömstedt, denne litteräre gigant, sträcker sig så här i semestertider lite lojt efter flugsmällan och levererar 2500 ord om den enklast nerargumenterade företeelsen i vårt samtida samhälle, nämligen Björn Ulvaeus med flera andra Humanisters utspel om att vi skall avskaffa religionsfriheten.

Att han lyckas prestera rimliga argument mot Humanisternas idéer gör mig inte det minsta överraskad. Att han lyckas få Ulvaeus att framstå som lite lätt dum i huvudet gör mig inte heller vidare överraskad. Däremot, när han avslutar sin svada med att hävda något som går direkt emot det Humanisterna har sagt, så framstår den annars så solide Strömstedt som en dåligt förgylld Thailand-Rolex.

Strömstedt avslutar:
"Kan den som vill snöpa andra människors fria uttryck alls kallas humanist?"

Han kunde lika gärna ha avslutat med:
"Kan Ulvaeus sluta anställa min son Niklas för att översätta ABBA-texter?"

då båda meningarna har lika lite med Ulvaeus framlagda åsikter att göra.

Det anmärkningsvärda är alltså den infantila nivå som debatten hamnar på. De billiga retoriska poängerna skall tydligen inkasseras, kosta vad det kosta vill i den sällsynta valutan Korrekthet och Saklighet.

Den som läser Bo Strömstedts debattartikel kommer ju obönhörligen att tro att Ulvaeus med anhang har önskat förbjuda religionutövning, att tillåta staten att gå in och med lagstiftning förbjuda vissa religiösa yttranden eller viss religiös tro. Det är erbarmeligt oärligt av Strömstedt. Det är synnerligen dåligt av en sådan publicistisk gigant att sänka sig till sandkastarnivån, och man kan med rätta bli upprörd, om man inte inser att alltihop är ett spel för gallerierna.

Den enda rimliga slutsatsen man kan nå är att det inte är meningen att den offentliga debatten skall vara saklig, korrekt eller ärlig.

Det skall tydligen kastas gräddpajer till höger och vänster. Läsekretsen skall idiotförklaras. De breda samhällsskikten skall inte uppmuntras till analytiskt, kritiskt tänkande, utan det skall ifrån grunden göras väldigt klart att dumskallarnas sammansvärjning skall vara den allenarådande normen i samhället. Det är i sanning synd om läsekretsen.

Sic Transit Gloria Strömstedt.