Friheter och Feltänk

Medborgerliga friheter är något som vi, som medborgare, aldrig skall släppa ifrån oss lättvindigt. Våra förfäders (och förmödrars) kamp för våra grundläggande rättigheter har varit så lång och så blodig att det är rent pinsamt att läsa om när Humanisterna säger sig vilja avskaffa en av dessa friheter. Lika pinsamt är det att läsa motargumenten. Jag skall därför försöka lägga lite tid här på att förklara varför jag ser Humanisternas debattinlägg som fåkunnigt och naivt.

Innan jag går in på det här ämnet i detalj så vill jag kort förklara en grundläggande tes i hur medborgerliga friheter och grundlagar fungerar. Grundlagar är, i princip, en regelsamling ifrån Folket som säger hur Staten har rätt att agera. Det är som en slags hårt anslagen Code of Conduct där Folket strängeligen talar om för Riksdag och Regering vad det är som gäller, inom vilka ramar dessa har rätt att agera. Rent principiellt gäller att Riksdag och Regering vill avskaffa de ramar som dessa måste agera inom, eftersom Riksdag och Regering vill ha så stor handlingsfrihet som möjligt. (Självklart är det inte alltid så i praktiken, eftersom det är politiskt självmord för en Regering att säga att man vill avskaffa grundläggande friheter)

Det åligger följaktligen oss medborgare att bevaka våra medborgerliga friheter, och vi måste inse att lagar kan ha stor vikt även om de i dagens samhälle inte verkar nödvändiga. Som ett exempel kan man säga att "Lagen att vi skall ha fria val var fjärde år är meningslös eftersom ingen vill bryta mot den lagen och vi de facto har fria val var fjärde år". Ingen skulle väl komma på tanken att avskaffa denna grundlag bara för att den idag verkar onödig?

Grunden i Humanisternas resonemang är att religionsfriheten täcks av andra friheter, som rätten till sammankomster, yttrandefriheten, tryckfriheten, osv. Kort sagt, att vi därför har det man inom matematiken kallar ett överbestämt ekvationssystem. I sådana situationer kan man ofta hamna i situationer att exkvationen blir hopplös att lösa, och försöker man då överföra det här till religionsfriheten så kan man kanske tänka sig att vi hamnar i problem.

Så är inte fallet. Regeringsformen fastlägger att man har frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Hur Humanisterna kan anse att detta blir problematiskt, eller att denna enda mening måste bort ur vår grundlag, är för mig en gåta.

I dag har vi ett samhälle där vår religionsfrihet är mycket stor. Vi har inga statliga pogromer mot någon religiös grupp och vi har inga personer som sitter i fängelse för sin religiösa tros skull. Vi har till och med Hovrättsbeslut på att man får tala illa om sexuella minoriteter givet att man baserar förolämpningarna på 2500 år gamla judiska texter. Så idag kan det tyckas som att den religiösa friheten är vid, ohotad och utan problem. I ljuset av detta skulle man då kunna avskaffa religionsfriheten, precis som jag skrev ovan att man skulle kunna avskaffa lagen om fria val var fjärde år.

Men är det vettigt?

Våra grundlagar är tänkta att hålla i decennier, ja kanske till och med sekler. Vi har ingen som helst möjlighet att avgöra hur samhället kommer att se ut om 50 år, än mindre om 100 år. Och, det som är den viktiga poängen är ju att det är väldigt svårt att åter få in religionsfriheten i grundlagen om det skulle visa sig nödvändigt. För om det visar sig nödvändigt så betyder det, med stor sannolikhet, att det har kommit ett politiskt parti till makten som vill beskära eller begränsa religiös frihet. Denna Regering kommer så såklart inte att gå med på att återinföra religionsfriheten i grundlagen. Detta är anledningen till att även denna frihet skall få ligga i orubbat bo även om Björn Ulvaeus tycker att den inte behövs i dag.

En religionshatande regering kan bli vald och de statliga pogromerna kan startas upp på ganska kort tid. När religion då döms bort som en sinnessjukdom eller icke-acceptabel läggning eller störning, så har de religiösa inget som helst skydd i lagtexterna, i fall de rader som Humanisterna vill skära bort faktiskt avlägsnas ur grundlagen. Vi som medborgare skall icke ägna oss att avskaffa våra egna rättigheter, vi skall aldrig ge staten utökad möjlighet att ägna sig åt förtryck.

Det är en grundläggande tes om frihet som måste leva vidare och som bör inpräntas hos folk: Staten är inte alltid av godo. Staten kommer att missbruka sin makt, förr eller senare. Staten behöver tydliga tyglar som håller den lagstiftande församlingen i schack.

Humanisterna kommer med en del argument om att religionsfriheten leder till att folk förtrycks, att barn, av sina föräldrar, påtvingas religion. Som exempel tas upp Katolska Kyrkan, som säger till föräldrarna att det är deras skyldighet att uppfostra barnen in i den Katolska tron. Detta anser Humanisterna vara förskräckligt, givet att barnen också då har religionsfrihet. Här finns två invändningar:
1) Humanisterna missförstår alltså vad grundlagen handlar om. Grundlagen är ett styrdokument för Riksdag och Regering. Den lagstiftande församlingen ges inte rätt att lagstifta om inskränkningar i religionsfriheten. Det handlar alltså inte alls om hur föräldrar skall uppfostra sina barn.
2) Låt oss göra tankeexperimentet med politisk frihet istället för religiös frihet. Folkpartistiska föräldrar tenderar att uppfostra sina barn till folkpartister. Är inte detta då ett flagrant brott mot den politiska friheten, den som säger att även barn har rätt till politisk frihet? Jag skulle gärna vilja se Sturmark och Ulvaeus argumentera för att avskaffa den politiska friheten i grundlagen. Då kanske de skulle inse vad det är för naiva dumheter de håller på med.

Grundlagen om religionsfrihet skall självklart inte avskaffas, lika lite som grundlagen om politisk frihet skall avskaffas.