Efter någon veckas semester i vårt nerregnade land har jag återkommit med ett par frågor som jag inte förstår riktigt. En av dessa beskrivs nedan:
Jag besökte, under en regntung dag Anno Domini 2007, Läckö Slott. Det är ett rätt spektakulärt gammalt slott, uppfört i vårt land efter slutet på en av de bittraste religionskrig vårt land har skådat. Efter freden för det 30-åriga kriget slöts 1648 så började greve Magnus Gabriel de la Gardie att uppföra denna vitkalkade skönhet.
Jag besökte, under en regntung dag Anno Domini 2007, Läckö Slott. Det är ett rätt spektakulärt gammalt slott, uppfört i vårt land efter slutet på en av de bittraste religionskrig vårt land har skådat. Efter freden för det 30-åriga kriget slöts 1648 så började greve Magnus Gabriel de la Gardie att uppföra denna vitkalkade skönhet.
Eftersom de la Gardie inte var en man av sin tid uppförde han dessutom en slottskyrka, eller "integrerat kapell" som det skulle heta i dagens datornördslingo. Självklart besökte jag även detta kapell och spanade runt på den läckra designen och de stiliga statyerna, predikstolen, altare, osv.
Men en sak slog mig: Varför, i detta krigströtta land, detta land där en Konung dött på slagfältet och tiotusentals morske svenske män hade fått sätta livet till för att hålla Antikrist i Roms horder stången, varför pryder då Magnus Gabriel de la Gardie sin nybyggda kyrka med bibelord på latin?
Jag inser att latin var di lärdes språk, osv, men som kyrkospråk var det ju ändå utjagat. Eller? Hela Reformationen och all dess strider, inte minst på slagfälten i Beritenfeld, Lutzen, osv, var ju till för att Folket skulle kunna ta till sig Guds Ord (osv) på sitt eget språk. Så varför pryda väggarna i sin kyrka med latinska deviser?
Någon kunnig som sitter på svar?
2 kommentarer:
Bara för att bibeln skulle komma att komma ut i översättningar på tex svenska så upphörde inte latinet att vara det främsta intellektuella språket. Som du redan sagt - anledningen till att man skriver på latin är att det är de lärdes språk - och så förblir det ju ända in på 1900talet. I mitten av 1600talet existerar inte mycket nationalromantik i Sverige - det var alltså bara "pöbeln" som fick för sig att uttrycka sig på folkspråk. Överklassen uttryckte sig på tyska, franska och latin. Tom i tal och skrift privat. Svenska som språk hade mycket låg status - man såg ner på det på samma sätt som folk idag ser ner på tex "Rinkebysvenska".
Ja, det är väl sant, och kanske ser jag det med 500 åriga protestantiska glasögon, det ter sig självklart för mig att latinet förknippas med den katolska kyrkan, men självklart var inte den kopplingen lika tydlig på 1600-talet.
Nåväl, de la Gardie has left the building, som man säger så några klagomål kan jag ju inte riktigt framföra heller ;)
Skicka en kommentar