Ateism och Religiösa upplevelser

En intressant och svårförklarlig del av religioner är ju de subjektiva religiösa upplevelser som en del deltagare säger sig ha haft. Detta ställer ju den argumenterande ateisten inför lite huvudbry, för hur skall man behandla den här frågan? Hur skall man förklara för den djupt troende "pånyttfödde" religiöse att den himmelska upplevelse han säger sig ha upplevt, och som fick honom att bli djupt troende, i själva verket beror på sömnparalysering? Eller hur den nära-döden-upplevelse där personen säger sig ha sett gud fader själv i en tunnel av ljus i själva verket är vanliga symptom på syrebrist i hjärnan, och har rapporterats frekvent av astronauter som svimmar i G-kraftscentrifuger?

Jag vet av egen erfarenhet att man kan bli bemött med rent fantastiskt hat när man berättar om sina egna erfarenheter av sömnparalysering, när man känt att "Gud Fader finns bakom mig och jag kan inte röra mig för då ser jag Hans ansikte och då vet jag att jag kommer att dö", och när man förklarar vad det är för typ av fenomen som man upplevt så blir den pånyttfödde helt rasande. Det kan naturligtvis sägas vara väldigt elakt av mig att försöka provocera eller få denne att ompröva sin tro, men jag tycker inte att det är vidare elakt att ifrågasätta irrationellt agerande med vetenskapliga resultat som förklarar fenomenet på ett väsentligen mycket enklare sätt än att man bringar in hela gudshypotesen. För ingen förklaring är mer komplicerad, mer hopplös att argumentera för, mer omöjlig att bevisa än hypotesen att det existerar en oändligt kunnig, oändligt förutseende, icke-materiell gud.

Ännu märkligare blir det förstås när man försöker förklara att det är just Abrahams gud som är den som "gäller". Hur vet man att det starka ljussken man upplever vid sin nära-döden-upplevelse kommer ifrån samma gud som lurade Abraham att nästan offra sin son på altaren? Hur vet man att det är samma gud som skapade jorden på sex dagar? Hur vet man att det är guden som gav oss Jesus och som sade till Paulus att sprida ordet även bland oss icke-judar?

För en skeptiker som mig själv så framstår ju det här som otroligt märkligt och eftersom det ofta innebär en ganska stor omvälvning hos den person som den här uppenbarelsen drabbar, så är det värt att undersöka, tycker jag. Det är värt att studera dessa märkliga fenomen. Vad är det i vårt medvetande som tillåter dessa otroligt starka subjektiva upplevelser? Varför får vi för oss att det som står i bibeln är sanning, enbart på grund av starka ljussken? Varför inser inte folk som aldrig haft kontakt med kristendomen att motsvarande fantastiska saker kommer ifrån Abrahams gud? Varför är dessas religiösa upplevelser identiska som "våra", fast de ser en annan gud?

Det är verkligen märkliga saker det här. Man kan ju välja att "förklara" det här genom icke-förklaringar, dvs "Guds vägar äro outgrundliga", osv. Det är ju inte en förklaring, det är ju en öppet omfamnande av okunskap, och detta kan vara en av de faktorer som stör mig mest när det gäller religion i allmänhet: Uppmuntrandet till okunskap.

Om en religion aktivt uppmuntrande kritiskt ifrågasättande av sina egna dogmer, om religionen uppmuntrade folk att ifrågasätta sina upplevelser, om religionen uppmuntrade till studier av hur gud påverkar oss, hur vi upplever gud, osv, så skulle min attityd till hela eländet vara väsentligen mycket mer positivt. Som det är nu resulterar granskning eller kritik allt för ofta i bullor, fatwas, bomber , kidnappningar och halshuggningar. Det är en mycket mycket tragisk utveckling som naturligtvis inte gagnar någon.

Den variant av ateism jag förespråkar, dvs en kombination av ateism och rationell empirism med en side-order av skepticism, framstår den vetenskapliga metoden som den absolut enda vägen mot säkrare kunskap om vår omgivning. Vetenskapen kan naturligtvis inte svara på frågor av typen "Vad är meningen med livet", men den kan lägga fram helt fantastiskt underbara saker som, när man lär sig lite mer om fenomenen, får världen att framstå som fantastiskt rik, underbar och vacker.

För att citera Douglas Adams: "Isn't it enough to see that a garden is beautiful without having to believe that there are fairies at the bottom of it too?"