Ateism och Påven

En spännande liten redogörelse av Tomas Lundin i Svenska Dagbladet ger vid hand att Påven Benedictus XVI är tokpopulär i Tyskland och att han kallas "en superstjärna". Det är ett fascinerande spektakel för en sekulär person som jag. Man står en smula förundrat och beskådar spektaklet framför sig.

Påvar är ju en ganska lustig finess inom den Katolska Kyrkan. Man väljer alltså en person till att vara ofelbar ledare för sin variant av kristendomen, och denna roll har gått i arv igenom årtusendena, ett arv efter Petrus, som lär ha varit den första Påven av Rom. Jag tycker mig ha förstått att man ansåg att Petrus var en av Jesus apostlar och att han skall ha korsfästs (uppochner) i Rom och blivit en av de första kristna martyrerna. En sån rackare.

En lustig aspekt med Påve-ämbetet är att dennes andliga makt till synes har ökat under årtusendena. Så sent som på 1800-talet kom man i Vatikanen fram till att denne påve inte bara var Guds ställföreträdare på jorden utan även är ofelbar! Och, på min ära, så sent som 1950 bestämde man att en av katolska kyrkans dogmer minsann skall vara att Jungfru Maria togs upp i himlen med både kropp och själ. 1950, gott folk.

(Hur hon fortsatte att vara jungfru efter att hon fött Jesus syskon är, för övrigt, ännu ett mysterium som jag har sett förklaras lite krystat med att "bröder" minsann inte betyder "bröder" och "systrar" inte heller betyder "systrar"... Jaja, vi kan lämna den biten därhän)

Tillbaka då till rapporten ifrån Tyskland: Påven sätter alltså känslor i brand i Tyskland, han är en (ofelbar) superhjälte och han kommer ut med en bok nu snart, med titeln Jesus från Nasaret, en bok man då kan anta är fri ifrån stavfel, konstigt vore det ju annars.

I denna bok levereras, bland annat, en grundlig genomgång av heliga texter som visar att Jesus från Nasaret verkligen existerade som en riktig, historisk person (jag antar att han bemöter kritiken om att Nasaret inte ens existerade som by på Jesu tid, kritik som bland annat levereras av Roger Viklund i hans charmerande bok Den Jesus Som Aldrig Funnits). Man skulle ju lite elakt säga att en Påve skulle kunna tänkas vara part i målet om Jesus historiska existens, jag menar hans egen guldnyckel till himlen skulle ju lätt annars bli meningslös, men jag skall låta experterna gå igenom boken istället för att jag själv skall gå händelserna i förväg. Det räcker väl att säga att man knappast lär serveras några överraskningar i denna 400-sidiga volym.

Däremot kan det ju vara intressant att se vad denne superhjältepåve står för. Jag citerar ifrån wikipedia:

"Today, a particularly insidious obstacle to the task of education is the massive presence in our society and culture of that relativism which, recognizing nothing as definitive, leaves as the ultimate criterion only the self with its desires. And under the semblance of freedom it becomes a prison for each one, for it separates people from one another, locking each person into his or her own ego."

Där ser man. Frihet i tanken, rationell empirism och allt annat sånt nonsens skall alltså ses som "a particularly insidious obstacle".

En superhjälte? Jo jag tackar ja. Anti-Krist i Rom är definitivt en av den sekulära humanismens huvudfiender.

Här har sannerligen Humanisterna något att bita i.
Biblar på hotellrum? Pyttsan!

Måtte påvemobilen få punktering.