Om Fri Vilja

I en serie artiklar med titeln "Om..." så tänkte jag förklara en del begrepp, så som jag ser dem.

Jag har nu, efter att ha tänkt en stund, beslutat mig att förklara lite grundläggande begrepp, utifrån ett rationellt empiriskt perspektiv. Eftersom min förhoppning med den här bloggen är att någon, någonstans, skall komma att känna sig påverkad i sin tanke, så känner jag nu att det är läge att skriva en liten serie artiklar om ord, fraser och koncept som ofta dyker upp i debatten.

Den första anhalten på vår resa till vidgad förståelse tänkte jag skulle bli Fri Vilja.

Väldigt sällan har jag sett ett begrepp så missförstått och så axiomatiskt använt. När vi tänker på axiom inom matematiken så säger man "Jag förutsätter att det är så här:" och så rabblar man sitt axiom. Axiom behöver man inte bevisa, men man bör göra sina axiom så enkla att deras motsats blir helt orimliga. Nå, vad hamnar vi då i för problem om vi postulerar axiomet "Människor har fri vilja"?

Vår hjärna är uppbyggd av nervceller. Väldigt många nervceller. Dessa nervceller består i sin tur av cellkärnor, mitokondrier, DNA, osv. En bunt "saker", helt enkelt. Dessa nervceller är sammanbundna med varandra på ytterst komplexa sätt. Den mänskliga hjärnan är den mest komplexa struktur som vi känner till idag. Likafullt är vetenskapen väldigt på det klara med vad den till syvende og sidst består av: atomer, dvs elektroner, protoner och neutroner.

När vi tänker något, när vi fattar ett beslut, så påverkas dessa elektroner, protoner och neutroner på lite olika sätt, de flyttas runt i form av elektriskt laddade joner, osv. Kort sagt, fysikaliska regler gäller: Inget sker i hjärnan som bryter mot de fysikaliska naturlagarna.

Vad skulle då "fri vilja" innebära i praktiken? På grundläggande, fysikalisk nivå? Jo, det skulle innebära att vår vilja eller vårt medvetande kan ändra på de fysikaliska lagarna. Hur menar jag då? Jo, vi upplever i vårt medvetande att vi har en mängd olika val vi kan göra. Tänker vi efter så känns det som vi kan göra precis vad vi vill. Men hjärnan är en fysikalisk tillståndsmaskin. Den kan inte göra något som inte är summan av de ingående delarna. Det är alltså en omöjlighet. Det man då kan säga är att kvantmekaniska resonemang skjuter in en nivå av slump i hur joner och elektroner agerar. Visst, men vi kan ju än mindre styra denna slump med vårt medvetande.

Så, vår fria vilja är en illusion, en intrikat fram-evolverad mekanism som får oss att känna oss som herrar(eller damer) över vår vardagliga situation.

Om vi har någon religiös person med oss så här långt så kan de tänkas lyfta fram aspekten att "Men gud har givit oss fri vilja". Argumentet går ju långt tillbaka, och denna magiska fria vilja tas ju upp av Descartes. Han talar ju om en immateriell själ som kommunicerar med vår fysiska kropp och att vi därmed skiljer oss ifrån djuren, eftersom dessa inte har någon själ. Denna förklaring, och varianter därav, brukar kallas för "dualism", man menar alltså att vi är både kropp och själ.

Dualism leder till vansinne, vågar jag postulera här. Förutom att det leder till vansinne, så är det, I Daniel Dennetts ord, att ge upp. Det är att ge tappt, eftersom vi rycker på axlarna och säger "Öh, gud." eller, kanske lite mer nyanserat "Vi kan inte mäta eller väga den immateriella tingest som är vår själ, så vi bara säger att den finns, för det får oss att känna oss varma och gudiga inombords".

Dualismen leder till vansinne, eftersom en enkla frågan "Hur interagerar något immateriellt med något materiellt?" enbart kan besvaras med fler "Öh, gud"-svar. Nej, dualismen måste bort. Den är oacceptabel, på rent uppenbara resonemangsmässiga grunder.

För att summera: Vad innebär detta? Vad görs det för val i hjärnan, om det inte är fria val? Är jag inte mig själv? Varför är allt en trasa?

Lugnt, bara lugn. Du är fortfarande dig själv. Inget har förändrats. Den enda skillnaden är att du kanske inser nu att vi är väldigt intrikata maskiner som fungerar på ett mer fantastiskt underbart sätt än tidigare trott. De val som görs, görs av en beslutsmaskin i vår hjärna där vårt medvetande är inblandat och där vi blixtsnabbt väger in olika faktorer ifrån vår omvärld, ifrån våra tidigare erfarenheter, osv. Valet är inte fritt, men det är vår personlighet som skapar vårt eget, unika agerande, och våra val påverkar vår egen framtid. Vi är sannerligen fantastiska varelser.

Insikten om illusionen om den fria viljan bör däremot påverka folk som har satt den fria viljan till religiös dogm: Nyliberaler drabbas framförallt av detta, då människans möjlighet till fria, oberoende val är en av deras grundstenar. Detta är en av anledningarna till att jag ser nyliberalism som en religion.

Kommentarer?