Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin agerar som om de kommer att återställa försämringarna i A-kassan bara de får makten 2010. Nu är det ju enbart ersättningsnivåerna de talar om och missar därför den stora sänkningen i A-kassan som Alliansen introducerade: Den största försämringen av A-kassan som Alliansen införde var inte sänkningen av ersättningsnivån, utan de nya reglerna för hur rätten till ersättning skall räknas fram: 12 månader istället för 6 månader. Effekterna av detta har vi ännu inte sett, eftersom de nya reglerna inte har gällt i 6 månader ännu. Resultatet kommer dock tydligt att märkas.
Detta har inte uppmärksammats vidare tydligt i den offentliga debatten, men är i sanning det som kommer ställa till det för många arbetslösa. Denna viktiga förändring talar Mona Sahlin och Wanja Lundby Wedin tyst om, eller rättare sagt, de ignorerar den helt, kanske för att de är okunniga om den, men troligtvis för att det ligger (som vanligt) en oärlig politisk agenda bakom utspelen: Man vill framstå som att man återställer allt (utan att tala om finansiering) men det som i grunden kommer bli problem är man tyst om.
Populism, inget annat. Man förenklar frågan och säger det folk vill höra.
måndag 30 april 2007
Ateism och Nationaldemokrater
Hitlerjugend i Uppsala?
Nationaldemokraterna, ett politiskt utbrytarparti ifrån Sverigedemokraterna, kan beskrivas som ett mellanting mellan Sverigedemokrater och Nationalsocialister. De gick kraftigt bakåt i förra årets val, förlorade många röster till Sverigedemokraterna och det senaste utspelet här kan nog bara ses som dödsryckningar inom en allt mer fragmenterad högerextrem rörelse i Sverige.
Nu vill dessa rasbiologiskt fixerade tokar starta en förskola i Uppsalatrakten där bara vita barn skall få gå. De vill att deras vita små barn skall få slippa allt farligt som dyker upp i en modern förskola: genuskunskap, andra kulturer och humanistiska tankegångar om alla människors lika värde och deras kärlek för europeisk kristen tradition och historia är måttligt hjärtvärmande:
Anledningen till att jag tar upp det här är inte så mycket för att jag vill ösa skit över en i princip ras-religiös rörelse inom svensk politik, utan mest för att belysa faran med att låta vilken värdegrund som helst få bilda bas i svenska förskolor. Religiösa friskolor är en av dessa aspekter som jag anser är helt förkastlig. Rasbiologiska friskolor är lika galna de, även om de senare kanske har mer fog för sina åsikters grundval ("medicinsk genetik" heter rasbiologin nuförtiden och ägnar sig inte så mycket åt att mäta skallform hos folk, men de är i alla fall inne på ett liknande spår: "Folk är olika, låt oss mäta på vilka sätt de är olika")
Det är dags att avskaffa religiösa och andra varianter av trobaserade skolor. Ovanstående är bara ett exempel på eländet som kan följa i dess spår: Fundamentalistiska influenser inom islam och kristendom är andra områden som redan idag har manifesterats i vårt land och länder runt omkring oss.
Vi behöver inte irrationalitet, vi behöver inte vidskepligheter, vi behöver inte fantasifoster om arisk överlägsenhet. Vi behöver dess motsatser: Empiriskt belagda teorier om vår omvärld, vårt ursprung och vår natur. Sedan får barnen påtvingas sina föräldrars vidskepligheter efter skoltid.
Nationaldemokraterna, ett politiskt utbrytarparti ifrån Sverigedemokraterna, kan beskrivas som ett mellanting mellan Sverigedemokrater och Nationalsocialister. De gick kraftigt bakåt i förra årets val, förlorade många röster till Sverigedemokraterna och det senaste utspelet här kan nog bara ses som dödsryckningar inom en allt mer fragmenterad högerextrem rörelse i Sverige.
Nu vill dessa rasbiologiskt fixerade tokar starta en förskola i Uppsalatrakten där bara vita barn skall få gå. De vill att deras vita små barn skall få slippa allt farligt som dyker upp i en modern förskola: genuskunskap, andra kulturer och humanistiska tankegångar om alla människors lika värde och deras kärlek för europeisk kristen tradition och historia är måttligt hjärtvärmande:
"På vanliga dagis har man barn från alla kulturer och det tycker vi är fel. Det går emot allting man gjort tidigare i historien, det naturliga är att uppfostra barn i en nationell anda"Det framgår inte i förslaget ifall barnen skall få lära sig marschera och gasa judar, men det är kanske nästa steg. Det är ju ändå "så man har gjort tidigare i historien".
Anledningen till att jag tar upp det här är inte så mycket för att jag vill ösa skit över en i princip ras-religiös rörelse inom svensk politik, utan mest för att belysa faran med att låta vilken värdegrund som helst få bilda bas i svenska förskolor. Religiösa friskolor är en av dessa aspekter som jag anser är helt förkastlig. Rasbiologiska friskolor är lika galna de, även om de senare kanske har mer fog för sina åsikters grundval ("medicinsk genetik" heter rasbiologin nuförtiden och ägnar sig inte så mycket åt att mäta skallform hos folk, men de är i alla fall inne på ett liknande spår: "Folk är olika, låt oss mäta på vilka sätt de är olika")
Det är dags att avskaffa religiösa och andra varianter av trobaserade skolor. Ovanstående är bara ett exempel på eländet som kan följa i dess spår: Fundamentalistiska influenser inom islam och kristendom är andra områden som redan idag har manifesterats i vårt land och länder runt omkring oss.
Vi behöver inte irrationalitet, vi behöver inte vidskepligheter, vi behöver inte fantasifoster om arisk överlägsenhet. Vi behöver dess motsatser: Empiriskt belagda teorier om vår omvärld, vårt ursprung och vår natur. Sedan får barnen påtvingas sina föräldrars vidskepligheter efter skoltid.
Ateism och Den Kinesiska Galenskapen
I Kina hålls nästa år de Olympiska Spelen. Hur ser det egentligen ut i landet? Amnesty har levererat en purfärsk rapport om tillståndet i landet och vad som görs för att polera upp fasaden i världens största ideologiskt dogmatiska stat.
Dagens Nyheter rapporterar en bråkdel av vad som ingår i rapporten.
För den hugade som väljer att läsa större delar av rapporten är det en i sanning bedrövlig bild som framträder. Inte för att jag har haft någon rosenskimmrande tro på ett gulligt gosigt Kina tidigare, men när man läser rapporten så kommer allt på en gång. Det är inte roligt.
I korta drag kan ju sägas att Kina har beslutat att minska ner sina gigantiskt höga avrättningssiffror (för några år sedan uppskattades antalet avrättade till runt 10000 per år. Dock är jag osäker på vad det byggde på) genom att låta Högsta Domstolen bli enda instans som får utdöma dödsstraff. Dessutom släpps förbudet för journalister att resa fritt i landet en smula, dock enbart temporärt, och enbart för journalister som redan är stationerade där, så vitt jag har sett i rapporten.
Religionsfrågan:
För att styra in det hela en smula på frågan om religion och ateism, så kan man se att Kina fortsatt håller på att spärra in Falun Gong-anhängare och andra religiösa grupper, då dessa anses ägna sig åt samhällsomstörtande verksamhet. Detta är, naturligtvis, helt galet.
Falun Gong är en spännande sekt. De påminner lite om Scientologerna i det att deras "bakgrundshistoria" är fascinerande: Ledaren har uttalat sig själv som en gud, hans medlemmar kan bli gudar, och de har en apokalyptisk ådra som får en att må illa. Ledaren uttalade sig 2003 om SARS epedemin som "The first round of cleansing" och att hans kommande "Fa-rectification" snart skall svepa över hela världen, precis som SARS fast drabba alla som inte är med i hans gigantiska sekt. Sådant här får ju nackhåren att resa sig på varje nykter sekulär person och jämförelsen med de fundamentalistiskt kristna i USA är mycket svår att avhålla sig ifrån. Prominenta personer som Jerry Falwell, med mycket stor makt och inflytande i amerikansk politik, som talar vitt och brett om AIDS som Guds straff mot homosexuella, osv. Ja, jargongen känns igen.
Åh, vad jag önskar att Falun Gong bara var en uppsättning mysiga morgongymnastikövningar. Vad mycket bättre det hade varit då.
Nyktert tänkande:
Som ateist med humanistiska värderingar är det med tungt hjärta man inser att debattsugna teiser kommer att komma dragandes med "I Kina är man ateister och där låser man in religiösa och avrättar folk, se hur elak ateismen är" om och om igen. Tyvärr är det bara att spänna fast säkerhetsbältet och kontinuerligt påpeka att ateism inte är ett sammanhängande trosystem och peka på Det Stora Kategorifelet.
Både Humanisterna och representanter för religiösa grupper bör rikta skarp kritik mot det människovidriga samhällsskick som råder i Kina idag. Detta är ingen "tro vs icke-tro"-fråga, det är en fråga om vilket människovärde vi anser skall råda i världen. Att peka på fördelarna med större respekt för mänskligt liv och större respekt för mänskligt tänkande och talande är en i sanning gudibehaglig gärning och för en gångs skull bör sekulära och religiösa grupper ställa upp på enad front mot den kinesiska galenskapen.
Dagens Nyheter rapporterar en bråkdel av vad som ingår i rapporten.
För den hugade som väljer att läsa större delar av rapporten är det en i sanning bedrövlig bild som framträder. Inte för att jag har haft någon rosenskimmrande tro på ett gulligt gosigt Kina tidigare, men när man läser rapporten så kommer allt på en gång. Det är inte roligt.
I korta drag kan ju sägas att Kina har beslutat att minska ner sina gigantiskt höga avrättningssiffror (för några år sedan uppskattades antalet avrättade till runt 10000 per år. Dock är jag osäker på vad det byggde på) genom att låta Högsta Domstolen bli enda instans som får utdöma dödsstraff. Dessutom släpps förbudet för journalister att resa fritt i landet en smula, dock enbart temporärt, och enbart för journalister som redan är stationerade där, så vitt jag har sett i rapporten.
Religionsfrågan:
För att styra in det hela en smula på frågan om religion och ateism, så kan man se att Kina fortsatt håller på att spärra in Falun Gong-anhängare och andra religiösa grupper, då dessa anses ägna sig åt samhällsomstörtande verksamhet. Detta är, naturligtvis, helt galet.
Falun Gong är en spännande sekt. De påminner lite om Scientologerna i det att deras "bakgrundshistoria" är fascinerande: Ledaren har uttalat sig själv som en gud, hans medlemmar kan bli gudar, och de har en apokalyptisk ådra som får en att må illa. Ledaren uttalade sig 2003 om SARS epedemin som "The first round of cleansing" och att hans kommande "Fa-rectification" snart skall svepa över hela världen, precis som SARS fast drabba alla som inte är med i hans gigantiska sekt. Sådant här får ju nackhåren att resa sig på varje nykter sekulär person och jämförelsen med de fundamentalistiskt kristna i USA är mycket svår att avhålla sig ifrån. Prominenta personer som Jerry Falwell, med mycket stor makt och inflytande i amerikansk politik, som talar vitt och brett om AIDS som Guds straff mot homosexuella, osv. Ja, jargongen känns igen.
Åh, vad jag önskar att Falun Gong bara var en uppsättning mysiga morgongymnastikövningar. Vad mycket bättre det hade varit då.
Nyktert tänkande:
Som ateist med humanistiska värderingar är det med tungt hjärta man inser att debattsugna teiser kommer att komma dragandes med "I Kina är man ateister och där låser man in religiösa och avrättar folk, se hur elak ateismen är" om och om igen. Tyvärr är det bara att spänna fast säkerhetsbältet och kontinuerligt påpeka att ateism inte är ett sammanhängande trosystem och peka på Det Stora Kategorifelet.
Både Humanisterna och representanter för religiösa grupper bör rikta skarp kritik mot det människovidriga samhällsskick som råder i Kina idag. Detta är ingen "tro vs icke-tro"-fråga, det är en fråga om vilket människovärde vi anser skall råda i världen. Att peka på fördelarna med större respekt för mänskligt liv och större respekt för mänskligt tänkande och talande är en i sanning gudibehaglig gärning och för en gångs skull bör sekulära och religiösa grupper ställa upp på enad front mot den kinesiska galenskapen.
söndag 29 april 2007
Ateism och argumentationsteknik
Jag läser, med förskräckelse, den argumentation som pågår på Tro och Tänks blog.
Här rycker Mackan delar av Sturmarks uttalande helt ur sitt kontext, hittar på att Sturmark säger att 90% av världen är oförnuftiga, och missar helt att det är slutklämmen i Sturmarks mening som är poängen: "utan medverkan av gudar och andra övernaturliga krafter."
Sedan går Sturmark in och talar om AIDS-problematik och aborter som del av problemen hos religiösa (snarare: dogmatiska organiserade religiösa, en viktig distinktion) grupper, och Mackan tar då upp att en stor del av hjälpen i just Afrika (i AIDS-fallet) kommer ifrån kristna grupper och att Humanisterna inte engagerar sig internationellt i abortfrågan. Båda påpekandena ifrån Mackan har en poäng, men inget av dem emotsäger tyngden i det som Sturmark tar upp: Religionen hotar livet på många genom sin tro att de besitter en absolut sanning.
Sedan finns det positiva saker med många religiösa aktiviteter: Att fixa brunnar, att bota sjuka och att hjälpa svältande och AIDS-offer i Afrika är fantastiskt bra saker. Jag tror ingen ateist eller humanist med något som helst vett i skallen kan säga emot detta. Det sker bra saker i religionens namn.
Men, det jag tror är en poäng i resonemanget, även om Sturmark missar att tydligt peka på den, är att den kristna hjälpverksamheten hade blivit BÄTTRE om vissa saker i attityderna hos de kristna samfunden hade jämkats till en mer rationell verklighetssyn: Aborter kommer att ske, oavsett vi vill eller inte. Skillnaden är om kvinnan får en riktig läkare att göra ingreppet, eller om det blir upp till en "vis kvinna" i en smutsig gränd som använder en böjd galge till att karva ut fostret ur den gravida kvinnans livmoder. Jag vet vilken jag föredrar och jag utgår ifrån att även kristna kan se att det ena är att föredra framför det andra.
Mackans argument att Kyrkan har rätt eftersom Humanisterna inte ägnar sig åt internationellt arbete för abort är ganska fånigt, dessutom: Kristendomen har ägnat 2000 år till att komma dit den är nu, och dessa 2000 år har ju inte direkt präglats av solidariskt internationellt hjälparbete, för att uttrycka sig milt.
Mackan kanske kan ge Humanisterna lite tid att få sitt shit together, som det heter på vulgärspråk.
Mackan efterfrågar vidare de Humanistiska/ateistiska alternativen: Förenta Nationerna är en icke-religiös organisation som ägnar sig åt en del hjälparbete de också. Mackan har säkert hört talas om dem.
Lite senare i inlägget upprepas återigen upprepas det ganska fåkunniga argumentet att det är ateister som mördar troende i Kina, vilket jag redan har behandlat i ett tidigare inlägg.
Sturmark säger senare att " Ett sekulärt samhälle är nödvändigt för att kunna möta människor från olika kulturer med respekt.", vilket Mackan bemöter med att hävda att peka på någon icke namngiven undersökning som utgår ifrån Sverige som världens centrum: "Islamofobin är
betydligt mer utbredd bland “icke-troende” än bland troende av annan religion, i Sverige." vilket inte säger ett smack om hur det ser ut i resten av världen.
Men visst är det sant att "ett sekulärt samhälle är nödvändigt" är en överdrift. Det blir bara enklare om man slipper religiösa dogmer och fundamentalistisk världssyn, där en grupp hävdar sig ha Absolut Rätt och då att alla andra grupper har Absolut Fel. När de heliga skrifterna sedan säger att man skall dräpa de av annan tro, så blir det ju ännu mer problematiskt. Fast inte i Sverige, där har ju Mackan rätt.
Hela debatten präglas av ganska mediokra argument, misstag i argumentationstekniken och felaktiga premisser. Jag önskar att fler än 3 personer läste mina inlägg här, då kanske jag kunde ha gjort lite nytta. ;)
Sturmark skriver:
Vårt fokus ligger på humanismen som livsåskådning, som erkänner människans förnuft och förmåga att förändra världen till det bättre, utan medverkan av gudar och andra övernaturliga krafter.
Mackan besvarar:
Om vi lämnar därhän att du i detta räknat bort 9/10 av världens befolkning som oförnuftiga, vilket i sig själv är rätt anmärkningsvärt (jag tror ju t ex att det finns förnuftiga och oförnuftiga människor, oavsett tro. Liksom de flesta religiösa människor “erkänner förnuftet” också hos icke-religiösa.) så ger det en intressant klangbotten mot en del andra av dina uttalanden…
Här rycker Mackan delar av Sturmarks uttalande helt ur sitt kontext, hittar på att Sturmark säger att 90% av världen är oförnuftiga, och missar helt att det är slutklämmen i Sturmarks mening som är poängen: "utan medverkan av gudar och andra övernaturliga krafter."
Sedan går Sturmark in och talar om AIDS-problematik och aborter som del av problemen hos religiösa (snarare: dogmatiska organiserade religiösa, en viktig distinktion) grupper, och Mackan tar då upp att en stor del av hjälpen i just Afrika (i AIDS-fallet) kommer ifrån kristna grupper och att Humanisterna inte engagerar sig internationellt i abortfrågan. Båda påpekandena ifrån Mackan har en poäng, men inget av dem emotsäger tyngden i det som Sturmark tar upp: Religionen hotar livet på många genom sin tro att de besitter en absolut sanning.
Sedan finns det positiva saker med många religiösa aktiviteter: Att fixa brunnar, att bota sjuka och att hjälpa svältande och AIDS-offer i Afrika är fantastiskt bra saker. Jag tror ingen ateist eller humanist med något som helst vett i skallen kan säga emot detta. Det sker bra saker i religionens namn.
Men, det jag tror är en poäng i resonemanget, även om Sturmark missar att tydligt peka på den, är att den kristna hjälpverksamheten hade blivit BÄTTRE om vissa saker i attityderna hos de kristna samfunden hade jämkats till en mer rationell verklighetssyn: Aborter kommer att ske, oavsett vi vill eller inte. Skillnaden är om kvinnan får en riktig läkare att göra ingreppet, eller om det blir upp till en "vis kvinna" i en smutsig gränd som använder en böjd galge till att karva ut fostret ur den gravida kvinnans livmoder. Jag vet vilken jag föredrar och jag utgår ifrån att även kristna kan se att det ena är att föredra framför det andra.
Mackans argument att Kyrkan har rätt eftersom Humanisterna inte ägnar sig åt internationellt arbete för abort är ganska fånigt, dessutom: Kristendomen har ägnat 2000 år till att komma dit den är nu, och dessa 2000 år har ju inte direkt präglats av solidariskt internationellt hjälparbete, för att uttrycka sig milt.
Mackan kanske kan ge Humanisterna lite tid att få sitt shit together, som det heter på vulgärspråk.
Mackan efterfrågar vidare de Humanistiska/ateistiska alternativen: Förenta Nationerna är en icke-religiös organisation som ägnar sig åt en del hjälparbete de också. Mackan har säkert hört talas om dem.
Lite senare i inlägget upprepas återigen upprepas det ganska fåkunniga argumentet att det är ateister som mördar troende i Kina, vilket jag redan har behandlat i ett tidigare inlägg.
Sturmark säger senare att " Ett sekulärt samhälle är nödvändigt för att kunna möta människor från olika kulturer med respekt.", vilket Mackan bemöter med att hävda att peka på någon icke namngiven undersökning som utgår ifrån Sverige som världens centrum: "Islamofobin är
betydligt mer utbredd bland “icke-troende” än bland troende av annan religion, i Sverige." vilket inte säger ett smack om hur det ser ut i resten av världen.
Men visst är det sant att "ett sekulärt samhälle är nödvändigt" är en överdrift. Det blir bara enklare om man slipper religiösa dogmer och fundamentalistisk världssyn, där en grupp hävdar sig ha Absolut Rätt och då att alla andra grupper har Absolut Fel. När de heliga skrifterna sedan säger att man skall dräpa de av annan tro, så blir det ju ännu mer problematiskt. Fast inte i Sverige, där har ju Mackan rätt.
Hela debatten präglas av ganska mediokra argument, misstag i argumentationstekniken och felaktiga premisser. Jag önskar att fler än 3 personer läste mina inlägg här, då kanske jag kunde ha gjort lite nytta. ;)
lördag 28 april 2007
Om Fri Vilja
I en serie artiklar med titeln "Om..." så tänkte jag förklara en del begrepp, så som jag ser dem.
Jag har nu, efter att ha tänkt en stund, beslutat mig att förklara lite grundläggande begrepp, utifrån ett rationellt empiriskt perspektiv. Eftersom min förhoppning med den här bloggen är att någon, någonstans, skall komma att känna sig påverkad i sin tanke, så känner jag nu att det är läge att skriva en liten serie artiklar om ord, fraser och koncept som ofta dyker upp i debatten.
Den första anhalten på vår resa till vidgad förståelse tänkte jag skulle bli Fri Vilja.
Väldigt sällan har jag sett ett begrepp så missförstått och så axiomatiskt använt. När vi tänker på axiom inom matematiken så säger man "Jag förutsätter att det är så här:" och så rabblar man sitt axiom. Axiom behöver man inte bevisa, men man bör göra sina axiom så enkla att deras motsats blir helt orimliga. Nå, vad hamnar vi då i för problem om vi postulerar axiomet "Människor har fri vilja"?
Vår hjärna är uppbyggd av nervceller. Väldigt många nervceller. Dessa nervceller består i sin tur av cellkärnor, mitokondrier, DNA, osv. En bunt "saker", helt enkelt. Dessa nervceller är sammanbundna med varandra på ytterst komplexa sätt. Den mänskliga hjärnan är den mest komplexa struktur som vi känner till idag. Likafullt är vetenskapen väldigt på det klara med vad den till syvende og sidst består av: atomer, dvs elektroner, protoner och neutroner.
När vi tänker något, när vi fattar ett beslut, så påverkas dessa elektroner, protoner och neutroner på lite olika sätt, de flyttas runt i form av elektriskt laddade joner, osv. Kort sagt, fysikaliska regler gäller: Inget sker i hjärnan som bryter mot de fysikaliska naturlagarna.
Vad skulle då "fri vilja" innebära i praktiken? På grundläggande, fysikalisk nivå? Jo, det skulle innebära att vår vilja eller vårt medvetande kan ändra på de fysikaliska lagarna. Hur menar jag då? Jo, vi upplever i vårt medvetande att vi har en mängd olika val vi kan göra. Tänker vi efter så känns det som vi kan göra precis vad vi vill. Men hjärnan är en fysikalisk tillståndsmaskin. Den kan inte göra något som inte är summan av de ingående delarna. Det är alltså en omöjlighet. Det man då kan säga är att kvantmekaniska resonemang skjuter in en nivå av slump i hur joner och elektroner agerar. Visst, men vi kan ju än mindre styra denna slump med vårt medvetande.
Så, vår fria vilja är en illusion, en intrikat fram-evolverad mekanism som får oss att känna oss som herrar(eller damer) över vår vardagliga situation.
Om vi har någon religiös person med oss så här långt så kan de tänkas lyfta fram aspekten att "Men gud har givit oss fri vilja". Argumentet går ju långt tillbaka, och denna magiska fria vilja tas ju upp av Descartes. Han talar ju om en immateriell själ som kommunicerar med vår fysiska kropp och att vi därmed skiljer oss ifrån djuren, eftersom dessa inte har någon själ. Denna förklaring, och varianter därav, brukar kallas för "dualism", man menar alltså att vi är både kropp och själ.
Dualism leder till vansinne, vågar jag postulera här. Förutom att det leder till vansinne, så är det, I Daniel Dennetts ord, att ge upp. Det är att ge tappt, eftersom vi rycker på axlarna och säger "Öh, gud." eller, kanske lite mer nyanserat "Vi kan inte mäta eller väga den immateriella tingest som är vår själ, så vi bara säger att den finns, för det får oss att känna oss varma och gudiga inombords".
Dualismen leder till vansinne, eftersom en enkla frågan "Hur interagerar något immateriellt med något materiellt?" enbart kan besvaras med fler "Öh, gud"-svar. Nej, dualismen måste bort. Den är oacceptabel, på rent uppenbara resonemangsmässiga grunder.
För att summera: Vad innebär detta? Vad görs det för val i hjärnan, om det inte är fria val? Är jag inte mig själv? Varför är allt en trasa?
Lugnt, bara lugn. Du är fortfarande dig själv. Inget har förändrats. Den enda skillnaden är att du kanske inser nu att vi är väldigt intrikata maskiner som fungerar på ett mer fantastiskt underbart sätt än tidigare trott. De val som görs, görs av en beslutsmaskin i vår hjärna där vårt medvetande är inblandat och där vi blixtsnabbt väger in olika faktorer ifrån vår omvärld, ifrån våra tidigare erfarenheter, osv. Valet är inte fritt, men det är vår personlighet som skapar vårt eget, unika agerande, och våra val påverkar vår egen framtid. Vi är sannerligen fantastiska varelser.
Insikten om illusionen om den fria viljan bör däremot påverka folk som har satt den fria viljan till religiös dogm: Nyliberaler drabbas framförallt av detta, då människans möjlighet till fria, oberoende val är en av deras grundstenar. Detta är en av anledningarna till att jag ser nyliberalism som en religion.
Kommentarer?
Jag har nu, efter att ha tänkt en stund, beslutat mig att förklara lite grundläggande begrepp, utifrån ett rationellt empiriskt perspektiv. Eftersom min förhoppning med den här bloggen är att någon, någonstans, skall komma att känna sig påverkad i sin tanke, så känner jag nu att det är läge att skriva en liten serie artiklar om ord, fraser och koncept som ofta dyker upp i debatten.
Den första anhalten på vår resa till vidgad förståelse tänkte jag skulle bli Fri Vilja.
Väldigt sällan har jag sett ett begrepp så missförstått och så axiomatiskt använt. När vi tänker på axiom inom matematiken så säger man "Jag förutsätter att det är så här:" och så rabblar man sitt axiom. Axiom behöver man inte bevisa, men man bör göra sina axiom så enkla att deras motsats blir helt orimliga. Nå, vad hamnar vi då i för problem om vi postulerar axiomet "Människor har fri vilja"?
Vår hjärna är uppbyggd av nervceller. Väldigt många nervceller. Dessa nervceller består i sin tur av cellkärnor, mitokondrier, DNA, osv. En bunt "saker", helt enkelt. Dessa nervceller är sammanbundna med varandra på ytterst komplexa sätt. Den mänskliga hjärnan är den mest komplexa struktur som vi känner till idag. Likafullt är vetenskapen väldigt på det klara med vad den till syvende og sidst består av: atomer, dvs elektroner, protoner och neutroner.
När vi tänker något, när vi fattar ett beslut, så påverkas dessa elektroner, protoner och neutroner på lite olika sätt, de flyttas runt i form av elektriskt laddade joner, osv. Kort sagt, fysikaliska regler gäller: Inget sker i hjärnan som bryter mot de fysikaliska naturlagarna.
Vad skulle då "fri vilja" innebära i praktiken? På grundläggande, fysikalisk nivå? Jo, det skulle innebära att vår vilja eller vårt medvetande kan ändra på de fysikaliska lagarna. Hur menar jag då? Jo, vi upplever i vårt medvetande att vi har en mängd olika val vi kan göra. Tänker vi efter så känns det som vi kan göra precis vad vi vill. Men hjärnan är en fysikalisk tillståndsmaskin. Den kan inte göra något som inte är summan av de ingående delarna. Det är alltså en omöjlighet. Det man då kan säga är att kvantmekaniska resonemang skjuter in en nivå av slump i hur joner och elektroner agerar. Visst, men vi kan ju än mindre styra denna slump med vårt medvetande.
Så, vår fria vilja är en illusion, en intrikat fram-evolverad mekanism som får oss att känna oss som herrar(eller damer) över vår vardagliga situation.
Om vi har någon religiös person med oss så här långt så kan de tänkas lyfta fram aspekten att "Men gud har givit oss fri vilja". Argumentet går ju långt tillbaka, och denna magiska fria vilja tas ju upp av Descartes. Han talar ju om en immateriell själ som kommunicerar med vår fysiska kropp och att vi därmed skiljer oss ifrån djuren, eftersom dessa inte har någon själ. Denna förklaring, och varianter därav, brukar kallas för "dualism", man menar alltså att vi är både kropp och själ.
Dualism leder till vansinne, vågar jag postulera här. Förutom att det leder till vansinne, så är det, I Daniel Dennetts ord, att ge upp. Det är att ge tappt, eftersom vi rycker på axlarna och säger "Öh, gud." eller, kanske lite mer nyanserat "Vi kan inte mäta eller väga den immateriella tingest som är vår själ, så vi bara säger att den finns, för det får oss att känna oss varma och gudiga inombords".
Dualismen leder till vansinne, eftersom en enkla frågan "Hur interagerar något immateriellt med något materiellt?" enbart kan besvaras med fler "Öh, gud"-svar. Nej, dualismen måste bort. Den är oacceptabel, på rent uppenbara resonemangsmässiga grunder.
För att summera: Vad innebär detta? Vad görs det för val i hjärnan, om det inte är fria val? Är jag inte mig själv? Varför är allt en trasa?
Lugnt, bara lugn. Du är fortfarande dig själv. Inget har förändrats. Den enda skillnaden är att du kanske inser nu att vi är väldigt intrikata maskiner som fungerar på ett mer fantastiskt underbart sätt än tidigare trott. De val som görs, görs av en beslutsmaskin i vår hjärna där vårt medvetande är inblandat och där vi blixtsnabbt väger in olika faktorer ifrån vår omvärld, ifrån våra tidigare erfarenheter, osv. Valet är inte fritt, men det är vår personlighet som skapar vårt eget, unika agerande, och våra val påverkar vår egen framtid. Vi är sannerligen fantastiska varelser.
Insikten om illusionen om den fria viljan bör däremot påverka folk som har satt den fria viljan till religiös dogm: Nyliberaler drabbas framförallt av detta, då människans möjlighet till fria, oberoende val är en av deras grundstenar. Detta är en av anledningarna till att jag ser nyliberalism som en religion.
Kommentarer?
Ateism och kyrkodebatten
Jag läser Dagen.ses artikel om Christer Sturmarks och Stefan Gustavssons debatt i Allianskyrkan i Jönköping. Jag skall så snart jag kan lyssna igenom debatten, som dagen.se mycket vänligt har lagt upp till allmänt "beskådande", men innan dess verkar det som att Sturmark inte direkt har hamrat hem de viktiga detaljer som Gustavsson verkar ha fått helt om bakfoten. När någon talar om "objektiv moral", "fri vilja" och kritiserar ett "flytande människovärde" som om dessa på något sätt vore självklarheter eller ens något som kan existera i sinnevärlden, så är det naturligtvis dags att sätta ner foten å det rejälaste. Sturmark får bara inte missa sådana här essentiella punkter i debatten.
Men, jag kanske skall hålla tillbaka min kritik innan jag har hört vad Sturmark säger i debatten. Just nu hinner jag inte. Jag uppdaterar det här inlägget senare i kväll, hoppas jag.
Men, jag kanske skall hålla tillbaka min kritik innan jag har hört vad Sturmark säger i debatten. Just nu hinner jag inte. Jag uppdaterar det här inlägget senare i kväll, hoppas jag.
Ateism och Marknadsreligion, del 2
Nyhetskanalen MSNBC i USA har satt upp regler hur andra TV-bolag får lov att distribuera MSNBCs nyhetsmaterial. För att summera avtalet citerar jag här artikeln på Slashdot som ledde mit till Kevin Bondellis blog om ämnet:
Detta är precis vad nyliberaler/objektivister tycker är rätt och riktigt: Kontrakt skrivs mellan fria agenter och det kommer leda oss till Nirvana, haleluja.
Here's the juicy part: Programmen det handlar om är PRESIDENTKANDIDATSDEBATTER!
I "demokratins högborg" skall alltså folkets möjlighet att ta del av presidentkandidaternas debatter kringskäras på grund av företagsmässig girighet. De enda som alltså skall ha rätt att sända det här materialet efter kl 20.30 skall alltså vara MSNBC och klippen som man sänder innan 20.30 får inte arkiveras!
Det är så dumt att bloggsidorna krullar sig. Mad King George, come back, all is forgiven.
"5. No excerpts may be aired after 8:30 pm on Saturday, May 26th. Excerpts may not be archived. Any further use of excerpts is by express permission of MSNBC only. 6. All debate excerpts must be taped directly from MSNBC's cablecast or obtained directly from MSNBC and may not be obtained from other sources, such as satellite or other forms of transmission. No portions of the live event not aired by MSNBC may be used"
Detta är precis vad nyliberaler/objektivister tycker är rätt och riktigt: Kontrakt skrivs mellan fria agenter och det kommer leda oss till Nirvana, haleluja.
Here's the juicy part: Programmen det handlar om är PRESIDENTKANDIDATSDEBATTER!
I "demokratins högborg" skall alltså folkets möjlighet att ta del av presidentkandidaternas debatter kringskäras på grund av företagsmässig girighet. De enda som alltså skall ha rätt att sända det här materialet efter kl 20.30 skall alltså vara MSNBC och klippen som man sänder innan 20.30 får inte arkiveras!
Det är så dumt att bloggsidorna krullar sig. Mad King George, come back, all is forgiven.
Ateism och Marknadsreligion
Nu går Expressen nyliberalismens ärenden och rapporterar plikttroget att Fredrik Federley(spit) och Dominika Peczynski har slagit på stort och öppnat en salladsbar de också. (Ja, det hela går naturligtvis tillbaka till kontroversen om Wild'n'Fresh i februari, där jag skarpögt identifierade Sofia Appelgren som ett marknadsföringsgeni)
De ovan nämnda religiösa nyliberalerna har nu, efter att de fick totalnobben av Sofia Appelgren när de ville köpa Wild'n'Fresh av henne, öppnat sin egen lilla nyliberala oas på Stureplan i Stockholm. Naturligtvis inte för att de är superduktiga på sallad, trots att Federley är Centerpartist, utan för att göra en tramsig politisk poäng. Vilken är då den löjliga politiska poäng de försöker göra? Läs här och försök hålla er för skratt:
Visst är det sött? Om man då inte vore hög på nyliberalistisk äganderättsreligion så skulle man kanske kunna notera ett par saker.
Pro primo:
Blockaden mot Wild'n'Fresh var en del i ett stort program för att "sanera" ett område i Göteborg. Det är inte så att alla restauranger i Sverige omedelbart sätts i blockad bara för att de inte har kollektivavtal, utan i Wild'n'Fresh-fallet handlade det alltså om en riktad åtgärd mot ett begränsat geografiskt område.
Pro Secundo: Handels och Restauranganställdas Förbund (eller vad nu HRF står för) , dvs de Onda Orcherna som hjälpte Sofia höja marknadsvärdet på sin salladsbar, tänker naturligtvis inte gå Federleys ärenden och ge honom en massa gratisreklam. Deras uttalade i artikeln är guld:
Naturligtvis kommer inte Federley och Peczynski själva stå där och skära, tvätta, blanda och servera sallad så länge det inte finns några publikationssugna fotografer i närheten, något som ytterligare skiljer dessa pajasar ifrån Sofia Appelgren, som gjorde just det här med den äran. Självklart är det ett PR-jippo som inte kommer existera i Federleys sinnesvärld om 3 månader. Självklart är det trams.
Men lika självklart är det ju att Ayn Rand-sektens medlemmar kommer att flockas dit, ivrigt debatterandes objektiva världen, säga "A är A" till varandra och njuta av säkerligen undermålig sallad.
Som sekulär observatör är det svårt att inte fnissa.
De ovan nämnda religiösa nyliberalerna har nu, efter att de fick totalnobben av Sofia Appelgren när de ville köpa Wild'n'Fresh av henne, öppnat sin egen lilla nyliberala oas på Stureplan i Stockholm. Naturligtvis inte för att de är superduktiga på sallad, trots att Federley är Centerpartist, utan för att göra en tramsig politisk poäng. Vilken är då den löjliga politiska poäng de försöker göra? Läs här och försök hålla er för skratt:
I dag öppnade Fredrick Federley och Dominika Peczynski "En annan salladsbar" - utan kollektivavtal.
Men de slipper en blockad.
- Det är mycket mycket märkligt. Då är det fritt fram att skita i kollektivavtalen för andra företag också, säger Fredrik Federley.
Visst är det sött? Om man då inte vore hög på nyliberalistisk äganderättsreligion så skulle man kanske kunna notera ett par saker.
Pro primo:
Blockaden mot Wild'n'Fresh var en del i ett stort program för att "sanera" ett område i Göteborg. Det är inte så att alla restauranger i Sverige omedelbart sätts i blockad bara för att de inte har kollektivavtal, utan i Wild'n'Fresh-fallet handlade det alltså om en riktad åtgärd mot ett begränsat geografiskt område.
Pro Secundo: Handels och Restauranganställdas Förbund (eller vad nu HRF står för) , dvs de Onda Orcherna som hjälpte Sofia höja marknadsvärdet på sin salladsbar, tänker naturligtvis inte gå Federleys ärenden och ge honom en massa gratisreklam. Deras uttalade i artikeln är guld:
- Vi tycker att de kan få ägna sig åt lite grått och oglamoröst vardagsjobb först. Vi ser det här som ett pr-jippo, säger Daniel Färm, kommunikationschef på HRF till Expressen.se.
Naturligtvis kommer inte Federley och Peczynski själva stå där och skära, tvätta, blanda och servera sallad så länge det inte finns några publikationssugna fotografer i närheten, något som ytterligare skiljer dessa pajasar ifrån Sofia Appelgren, som gjorde just det här med den äran. Självklart är det ett PR-jippo som inte kommer existera i Federleys sinnesvärld om 3 månader. Självklart är det trams.
Men lika självklart är det ju att Ayn Rand-sektens medlemmar kommer att flockas dit, ivrigt debatterandes objektiva världen, säga "A är A" till varandra och njuta av säkerligen undermålig sallad.
Som sekulär observatör är det svårt att inte fnissa.
Feltänk i Nedladdningsdebatten
När man tänker fel blir det lätt galet.
Dagens Nyheters Torbjörn Ivarsson skriver en artikel med rubriken "Illegala nedladdare sviker TV:s program" och vidare "tv-kanalernas reklamintäkter är också hotade". Tillsammans skapar detta, rimligtvis medvetet, en tanke om att nedladdarna på något sätt sviker någon form av avtal att titta på TV-reklam.
Naturligtvis är det precis tvärt om. Man tittar på nedladdade program (oftast i form av TV-serier) eftersom TV-kanalerna har svikit tittarna. Tittarna vill inte ha reklam, och de väljer i allt större utsträckning att titta på TV-serier och film utan reklamavbrott. Man vill kunna se flera avsnitt av TV-serien i rad, eftersom det ofta är riktigt bra produktioner, med cliffhangers mellan avsnitten, osv.
TV-serien har, vågar jag säga, intagit en roll som tidigare var förbehållen långfilmen: Att kunna trollbinda publiken i ett par timmar. Med den nya tekniken (som TV-bolagen har varit förskräckligt dåliga på att inkludera i sitt utbud till kunderna) så kan man lätt se två-tre avsnitt av en TV-serie i sträck, har man en riktigt slö dag kan det bli fler avsnitt. Man lever kvar i berättelsens miljö under en längre tid och man behöver inte vänta en vecka på att få se nästa avsnitt.
Nedladdningen har därmed alla fördelar som en tittare vill ha, inklusive möjligheten att pausa programmen. TV-kanalerna sitter fast i en 60 år gammal teknologi, och har fortfarande inte lyckats skapa en marknad för view-on-demand-system. När passivitet orsakar denna typ av kundsvek så kommer ny teknologi i samarbete med nya attityder och livsstilar obönhörligen att köra om och förbi de etablerade mediakanalerna. Det är alltså TV-bolagen som sviker TV-tittarna, inte tvärt om. Nedladdarna är vad TV-bolagen får för sina synders skull, priset för deras passivitet under decennier.
Artikelns intervjucitat ger en skrämmande inblick i passiviteten hos företag som TV3. Kanalens programchef Anders Knave uttalar sig:
Ni ser? "Urholka det traditionella sättet att visa TV"? Mediaetablisemangets svar på dessa tydliga tecken på att de inte hänger med, att folk har tröttnat på deras förlegade teknologi är alltså gnäll? Han ser det som en form av påhopp på TV-bolagen. Han ser det som att han (och TV3) skall ha någon form av naturgiven rätt att få sitta i orört bo och håva in pengar ifrån folk, år ut och år in, och när folk tröttnar och byter metod för sitt tittande så är detta ett svek?
Sedan kommer den riktigt lustiga twisten på den här sorglustiga historien:
Så, trots att TV-bolagen ökar sina tittarsiffror i alla andra grupper i samhället, så gnäller och gnyr de över att en kanske mer teknikbevandrad del av tittarna ger dem fingret. Den direkta kopplingen är naturligtvis att män under 30 är en väldigt köpstark grupp i samhället och att profithungern ifrån TV3, m.fl, får sig en törn när de inte längre kan ta ut lika höga avgifter för sina reklamslots.
Skäms på er! Skäms! Håll klaffen och skäms, TV3! Och du, Torbjörn Ivarsson på DNs Kultursidor, skäms ögonen ur dig. Du går villigt i Kapitalets ledband och jag kan bara anta att du njuter av strypkopplets riv mot huden. Nästa gång kan du ju testa att låta någon ifrån "den andra sidan" komma till tals. Det du lägger fram här är vinklat, ensidigt och ogenomtänkt. Hade jag varit din redaktionschef hade jag skällt ut dig. Skäms!
TILLÄGG I EFTERHAND: En anonym person kommenterade här på bloggen att DN minsann tagit upp båda sidor av historien, eftersom de också haft den här storyn i tidningen. Dock såg jag DNs löpsedel idag när jag var och hämtade morsan på Landvetter:
Dagens Nyheters Torbjörn Ivarsson skriver en artikel med rubriken "Illegala nedladdare sviker TV:s program" och vidare "tv-kanalernas reklamintäkter är också hotade". Tillsammans skapar detta, rimligtvis medvetet, en tanke om att nedladdarna på något sätt sviker någon form av avtal att titta på TV-reklam.
Naturligtvis är det precis tvärt om. Man tittar på nedladdade program (oftast i form av TV-serier) eftersom TV-kanalerna har svikit tittarna. Tittarna vill inte ha reklam, och de väljer i allt större utsträckning att titta på TV-serier och film utan reklamavbrott. Man vill kunna se flera avsnitt av TV-serien i rad, eftersom det ofta är riktigt bra produktioner, med cliffhangers mellan avsnitten, osv.
TV-serien har, vågar jag säga, intagit en roll som tidigare var förbehållen långfilmen: Att kunna trollbinda publiken i ett par timmar. Med den nya tekniken (som TV-bolagen har varit förskräckligt dåliga på att inkludera i sitt utbud till kunderna) så kan man lätt se två-tre avsnitt av en TV-serie i sträck, har man en riktigt slö dag kan det bli fler avsnitt. Man lever kvar i berättelsens miljö under en längre tid och man behöver inte vänta en vecka på att få se nästa avsnitt.
Nedladdningen har därmed alla fördelar som en tittare vill ha, inklusive möjligheten att pausa programmen. TV-kanalerna sitter fast i en 60 år gammal teknologi, och har fortfarande inte lyckats skapa en marknad för view-on-demand-system. När passivitet orsakar denna typ av kundsvek så kommer ny teknologi i samarbete med nya attityder och livsstilar obönhörligen att köra om och förbi de etablerade mediakanalerna. Det är alltså TV-bolagen som sviker TV-tittarna, inte tvärt om. Nedladdarna är vad TV-bolagen får för sina synders skull, priset för deras passivitet under decennier.
Artikelns intervjucitat ger en skrämmande inblick i passiviteten hos företag som TV3. Kanalens programchef Anders Knave uttalar sig:
I det korta perspektivet kan man fortfarande se det som marknadsföring. De här personerna talar gott om serien och lockar tittare till tv-sändningarna. Men på sikt riskerar det att ge färre tittare och urholka det traditionella sättet att visa tv när den unga generationen blir äldre.
Ni ser? "Urholka det traditionella sättet att visa TV"? Mediaetablisemangets svar på dessa tydliga tecken på att de inte hänger med, att folk har tröttnat på deras förlegade teknologi är alltså gnäll? Han ser det som en form av påhopp på TV-bolagen. Han ser det som att han (och TV3) skall ha någon form av naturgiven rätt att få sitta i orört bo och håva in pengar ifrån folk, år ut och år in, och när folk tröttnar och byter metod för sitt tittande så är detta ett svek?
Sedan kommer den riktigt lustiga twisten på den här sorglustiga historien:
Under samma period ökade tv-tittandet i alla andra grupper. De unga kvinnorna slog till och med rekord i tid framför tv-apparaten. Det är svårt att se någon annan förklaring till det kraftiga trendbrottet än att unga män börjat ladda ner sina tv-program i stället.
Så, trots att TV-bolagen ökar sina tittarsiffror i alla andra grupper i samhället, så gnäller och gnyr de över att en kanske mer teknikbevandrad del av tittarna ger dem fingret. Den direkta kopplingen är naturligtvis att män under 30 är en väldigt köpstark grupp i samhället och att profithungern ifrån TV3, m.fl, får sig en törn när de inte längre kan ta ut lika höga avgifter för sina reklamslots.
Skäms på er! Skäms! Håll klaffen och skäms, TV3! Och du, Torbjörn Ivarsson på DNs Kultursidor, skäms ögonen ur dig. Du går villigt i Kapitalets ledband och jag kan bara anta att du njuter av strypkopplets riv mot huden. Nästa gång kan du ju testa att låta någon ifrån "den andra sidan" komma till tals. Det du lägger fram här är vinklat, ensidigt och ogenomtänkt. Hade jag varit din redaktionschef hade jag skällt ut dig. Skäms!
TILLÄGG I EFTERHAND: En anonym person kommenterade här på bloggen att DN minsann tagit upp båda sidor av historien, eftersom de också haft den här storyn i tidningen. Dock såg jag DNs löpsedel idag när jag var och hämtade morsan på Landvetter:
"NEDLADDNING ETT HOT MOT REKLAMINTÄKTER"
Välbalanserat, my ass.
fredag 27 april 2007
Ateism och En Bullrande Biskop
Biskopen för Härnösands Stift går nu till resolut, kraftfull handling och kräver, ja faktiskt, kräver att Gideoniternas halva bibel skall minsann finnas på Scandics hotell och därmed basta! Tills dess att Scandic Hotell återplacerar Gideoniternas nya testamenten på folks hotellrum så kommer inte Svenska Kyrkan i Härnösands stift att boka hotellrum på Scandic. Så det så. 100 hotellrum är hittils avbokade.
I en vacker gest tillägger han dock
Och, sedan, så är det tydligt att ingen har noterat vilka ord som ingår i ordet "religionsfrihet". Det innebär inte enbart att man får ha vilken religion man vill, de innebär också rätten till "frihet ifrån religion". Den aspekten vore mysig om Tony Guldbrandzén hade lust att fundera ett par minuter över.
I en vacker gest tillägger han dock
- Koranen och andra religiösa skrifter får också gärna finnas på rummen. Vi är för religionsfrihetdär tillgång av religion är bättre än frånvaro av religion, säger Tony Guldbrandzén.Det var generöst av honom, speciellt mot bakgrund av att han mycket väl vet att det inte finns någon organisation motsvarande Gideoniterna i Sverige som distribuerar gratis koraner till hotellrum. Jag utgår ifrån att han inte tänker betala för dessa koraner själv.
Och, sedan, så är det tydligt att ingen har noterat vilka ord som ingår i ordet "religionsfrihet". Det innebär inte enbart att man får ha vilken religion man vill, de innebär också rätten till "frihet ifrån religion". Den aspekten vore mysig om Tony Guldbrandzén hade lust att fundera ett par minuter över.
Ateism och Dagen
I en debattreplik i Dagen.se berättar teologie doktor Lars Bern om sin syn på Bitte Assarmos märkliga angrepp på Humanisterna och deras "fundamentalism".
Om man får slå sig själv lite på bröstet så hävdar jag bestämt att båda dessa parter i debatten borde läsa min egen eminenta inlaga "Ateism och Det Stora Kategorifelet". Hela debatten baseras på felaktig argumentation och det anstår inte dessa lärde att begå samma misstag om och om igen.
För övrigt, angående Assarmos väldigt besynnerliga artikel, där ett helt stycke handlar om hur onda Humanisterna är för att de vill omvända kristna:
Om man betänker varifrån det här kommer så är det ju svårt att hålla sig för skratt. Man undrar ju t.ex vad Assarmo anser om den ofelbara Påven och andra besynnerliga katolska påhitt. Är de också "samhällsfarliga", månne? Vad tycker Assarmo om liknande drag inom Islam? För om nu Humanisterna hade passat in på den beskrivning som levereras av Assarmo, så hade det ju varit precis samma sak.
Nu är det ju inte frågan om att Humanisterna "tror blint på en enda lära", så jämförelsen haltar ju naturligtvis betänkligt. Det är tråkigt att se religiösa människor visa upp denna missuppfattning av vad den vetenskapliga metoden innebär, men det är betryggande att veta att i alla fall de flesta av dem åker till riktiga sjukhus när deras barn blir sjuka. Alternativet att hålla förbön för barnet tills dess att benbrottet läker verkar inte alls attraktivt för nästan några religiösa grupper, och man kan ju se hopp om mänskligheten i sådant agerande.
För övrigt, jag fick idag höra om en bekant som var på en begravning inom en Jehovas Vittnen-församling. Tydligen fick barnen, som var de som hade hittat sin mor död efter hennes självmord, inte lov att gråta på begravningen.
Någon som känner sig manad att försvara eller ens förklara denna emotionella tortyr av barn, månne?
Om man får slå sig själv lite på bröstet så hävdar jag bestämt att båda dessa parter i debatten borde läsa min egen eminenta inlaga "Ateism och Det Stora Kategorifelet". Hela debatten baseras på felaktig argumentation och det anstår inte dessa lärde att begå samma misstag om och om igen.
För övrigt, angående Assarmos väldigt besynnerliga artikel, där ett helt stycke handlar om hur onda Humanisterna är för att de vill omvända kristna:
Nu tror jag naturligtvis inte att förbundet Humanisterna strävar efter att avliva alla gamla, sjuka och förståndshandikappade, och skapa ett ”renrasigt” drömland. Förmodligen vill de inte ens fängsla alla kristna, utan bara omvända dem. Det hindrar inte att de är direkt samhällsfarliga i sin blinda dogmatik. Ett samhälle styrt av människor som tror blint på en enda lära och förkastar alla andra är ju ingenting annat än en diktatur.
Om man betänker varifrån det här kommer så är det ju svårt att hålla sig för skratt. Man undrar ju t.ex vad Assarmo anser om den ofelbara Påven och andra besynnerliga katolska påhitt. Är de också "samhällsfarliga", månne? Vad tycker Assarmo om liknande drag inom Islam? För om nu Humanisterna hade passat in på den beskrivning som levereras av Assarmo, så hade det ju varit precis samma sak.
Nu är det ju inte frågan om att Humanisterna "tror blint på en enda lära", så jämförelsen haltar ju naturligtvis betänkligt. Det är tråkigt att se religiösa människor visa upp denna missuppfattning av vad den vetenskapliga metoden innebär, men det är betryggande att veta att i alla fall de flesta av dem åker till riktiga sjukhus när deras barn blir sjuka. Alternativet att hålla förbön för barnet tills dess att benbrottet läker verkar inte alls attraktivt för nästan några religiösa grupper, och man kan ju se hopp om mänskligheten i sådant agerande.
För övrigt, jag fick idag höra om en bekant som var på en begravning inom en Jehovas Vittnen-församling. Tydligen fick barnen, som var de som hade hittat sin mor död efter hennes självmord, inte lov att gråta på begravningen.
Någon som känner sig manad att försvara eller ens förklara denna emotionella tortyr av barn, månne?
torsdag 26 april 2007
Ateism och Påven
En spännande liten redogörelse av Tomas Lundin i Svenska Dagbladet ger vid hand att Påven Benedictus XVI är tokpopulär i Tyskland och att han kallas "en superstjärna". Det är ett fascinerande spektakel för en sekulär person som jag. Man står en smula förundrat och beskådar spektaklet framför sig.
Påvar är ju en ganska lustig finess inom den Katolska Kyrkan. Man väljer alltså en person till att vara ofelbar ledare för sin variant av kristendomen, och denna roll har gått i arv igenom årtusendena, ett arv efter Petrus, som lär ha varit den första Påven av Rom. Jag tycker mig ha förstått att man ansåg att Petrus var en av Jesus apostlar och att han skall ha korsfästs (uppochner) i Rom och blivit en av de första kristna martyrerna. En sån rackare.
En lustig aspekt med Påve-ämbetet är att dennes andliga makt till synes har ökat under årtusendena. Så sent som på 1800-talet kom man i Vatikanen fram till att denne påve inte bara var Guds ställföreträdare på jorden utan även är ofelbar! Och, på min ära, så sent som 1950 bestämde man att en av katolska kyrkans dogmer minsann skall vara att Jungfru Maria togs upp i himlen med både kropp och själ. 1950, gott folk.
(Hur hon fortsatte att vara jungfru efter att hon fött Jesus syskon är, för övrigt, ännu ett mysterium som jag har sett förklaras lite krystat med att "bröder" minsann inte betyder "bröder" och "systrar" inte heller betyder "systrar"... Jaja, vi kan lämna den biten därhän)
Tillbaka då till rapporten ifrån Tyskland: Påven sätter alltså känslor i brand i Tyskland, han är en (ofelbar) superhjälte och han kommer ut med en bok nu snart, med titeln Jesus från Nasaret, en bok man då kan anta är fri ifrån stavfel, konstigt vore det ju annars.
I denna bok levereras, bland annat, en grundlig genomgång av heliga texter som visar att Jesus från Nasaret verkligen existerade som en riktig, historisk person (jag antar att han bemöter kritiken om att Nasaret inte ens existerade som by på Jesu tid, kritik som bland annat levereras av Roger Viklund i hans charmerande bok Den Jesus Som Aldrig Funnits). Man skulle ju lite elakt säga att en Påve skulle kunna tänkas vara part i målet om Jesus historiska existens, jag menar hans egen guldnyckel till himlen skulle ju lätt annars bli meningslös, men jag skall låta experterna gå igenom boken istället för att jag själv skall gå händelserna i förväg. Det räcker väl att säga att man knappast lär serveras några överraskningar i denna 400-sidiga volym.
Däremot kan det ju vara intressant att se vad denne superhjältepåve står för. Jag citerar ifrån wikipedia:
Där ser man. Frihet i tanken, rationell empirism och allt annat sånt nonsens skall alltså ses som "a particularly insidious obstacle".
En superhjälte? Jo jag tackar ja. Anti-Krist i Rom är definitivt en av den sekulära humanismens huvudfiender.
Påvar är ju en ganska lustig finess inom den Katolska Kyrkan. Man väljer alltså en person till att vara ofelbar ledare för sin variant av kristendomen, och denna roll har gått i arv igenom årtusendena, ett arv efter Petrus, som lär ha varit den första Påven av Rom. Jag tycker mig ha förstått att man ansåg att Petrus var en av Jesus apostlar och att han skall ha korsfästs (uppochner) i Rom och blivit en av de första kristna martyrerna. En sån rackare.
En lustig aspekt med Påve-ämbetet är att dennes andliga makt till synes har ökat under årtusendena. Så sent som på 1800-talet kom man i Vatikanen fram till att denne påve inte bara var Guds ställföreträdare på jorden utan även är ofelbar! Och, på min ära, så sent som 1950 bestämde man att en av katolska kyrkans dogmer minsann skall vara att Jungfru Maria togs upp i himlen med både kropp och själ. 1950, gott folk.
(Hur hon fortsatte att vara jungfru efter att hon fött Jesus syskon är, för övrigt, ännu ett mysterium som jag har sett förklaras lite krystat med att "bröder" minsann inte betyder "bröder" och "systrar" inte heller betyder "systrar"... Jaja, vi kan lämna den biten därhän)
Tillbaka då till rapporten ifrån Tyskland: Påven sätter alltså känslor i brand i Tyskland, han är en (ofelbar) superhjälte och han kommer ut med en bok nu snart, med titeln Jesus från Nasaret, en bok man då kan anta är fri ifrån stavfel, konstigt vore det ju annars.
I denna bok levereras, bland annat, en grundlig genomgång av heliga texter som visar att Jesus från Nasaret verkligen existerade som en riktig, historisk person (jag antar att han bemöter kritiken om att Nasaret inte ens existerade som by på Jesu tid, kritik som bland annat levereras av Roger Viklund i hans charmerande bok Den Jesus Som Aldrig Funnits). Man skulle ju lite elakt säga att en Påve skulle kunna tänkas vara part i målet om Jesus historiska existens, jag menar hans egen guldnyckel till himlen skulle ju lätt annars bli meningslös, men jag skall låta experterna gå igenom boken istället för att jag själv skall gå händelserna i förväg. Det räcker väl att säga att man knappast lär serveras några överraskningar i denna 400-sidiga volym.
Däremot kan det ju vara intressant att se vad denne superhjältepåve står för. Jag citerar ifrån wikipedia:
"Today, a particularly insidious obstacle to the task of education is the massive presence in our society and culture of that relativism which, recognizing nothing as definitive, leaves as the ultimate criterion only the self with its desires. And under the semblance of freedom it becomes a prison for each one, for it separates people from one another, locking each person into his or her own ego."
Där ser man. Frihet i tanken, rationell empirism och allt annat sånt nonsens skall alltså ses som "a particularly insidious obstacle".
En superhjälte? Jo jag tackar ja. Anti-Krist i Rom är definitivt en av den sekulära humanismens huvudfiender.
Här har sannerligen Humanisterna något att bita i.
Biblar på hotellrum? Pyttsan!
Biblar på hotellrum? Pyttsan!
Måtte påvemobilen få punktering.
Ateism och Det Stora Kategorifelet
Efter en debatt med kyrksyster (Aftonbladet) i kommentarerna till ett av mina tidigare inlägg här så dök det upp en vinkling som jag skulle vilja orera en smula om här.
Det hela baserades på följande fråga: Står ateism verkligen i motsatsförhållande till kristendom, till islam, till andra religioner? Anledningen till frågan var en variant på den eviga "Stalin var ateist och han mördade massor med folk". Jag hävdar ju, som bekant, att det inte var på grund av sin ateism som Stalin mördade folk, och en tanke utkristalliserade sig: Är det inte så att ateism helt enkelt skall jämföras med "teism", alltså tro på en eller flera gudar? Vilken variant av ateism man sedan ansluter sig till går att jämföra med vilken variant av teism man ansluter sig till: kristendom eller islam, osv.
Eftersom det finns ett flertal olika typer av ateistiska inriktningar eller livsåskådningar, filosofier om ni så vill, så kan det ju vara på sin plats att man deklararerar vilken typ av ateism det är man förespråkar. Jag är inte tillräckligt påläst inom de olika ateistiska förgreningarna, jag brukar hävda att jag är en "skeptisk rationell empiriker", men jag är osäker på vad det finns för varianter. Någon kunnig kan säkert presentera en käck lista.
Andra filosofier eller inriktningar som delar min ateistiska grundsyn är ju då, t.ex kommunism. Kommunism är ju en politisk inriktning, ett försök att med hjälp av en materiell dialektisk historiesyn lägga fram en analys av maktförhållanden i samhället och sedan bryta dessa maktförhållanden för att erbjuda folket såväl politisk som ekonomisk demokrati. Det är ju ganska uppenbart att detta har misslyckats på majoriteten av de platser som det har försökts. (Ibland kan man ju undra om det ens har försökts ordentligt)
Jag ser då alltså ateismen som en enkel bas för det filosofiska system man vill bygga ovanpå grunden.
Detsamma gäller, nästan identiskt, för religioner: På en grund av teism, dvs tro på en eller flera gudar, så har man byggt ofta väldigt intrikata och avancerade system av tro, skapelseberättelser, dogmer, levnadsregler och ytterst samhällssystem. Inom flera (kanske de flesta?) inriktningar så finns det en tredje nivå av olika former av inkarnationer av det grundläggande systemet. Ser vi på kristendomen så har vi på "nivå 1" kristendom, och på "nivå 2" har vi den katolska kyrkan, den grekisk ortodoxa, olika varianter av protestantism, frikyrkor, osv.
När en ateist beskyller religion för "allt ont i världen" (vilket till och med Richard Dawkins säger är fel att göra. Det ni) eller "att ha mördat många" eller "att vara hatiskt" så anser jag alltså att denne begår ett kategorifel: Beskyllningen skall riktas mot den "nivå 1"-institution man avser, alternativt den "nivå 2"-institution man avser. Ord är viktiga och man bör sträva efter att vara precis.
Avser man kristendomen så skall man säga kristendomen. Avser man islam så säger man islam, avser man monoteistisk religion så säger man det, avser man organiserad religion så säger man det.
Individuell tro på en gud eller gudar är inte ett problem, anser jag. Det som är ett problem är dogmatiska religioner som byggs ovanpå den teistiska basen.
Så, min tanke med det här inlägget var att reda ut de fåniga missförstånd som allt för ofta dyker upp i dessa festliga internetdebatter som florerar lite överallt. Jag är osäker på hur jag lyckades med det, men det är kul att försöka reda ut tankarna en smula även om det nästan bara är jag själv som läser resultatet. :)
Det gäller för den aspirerande debattören med ateistisk grundsyn att lära sig känna igen den egentliga fienden i den här debatten: Den dogmatiska, förutsättningslösa religionen som aktivt motarbetar det rationella tänkandet, som aktivt motsätter sig att empirisk metodologi och vetenskapliga resultat lärs ut i våra skolor, osv. Fienden är inte Gideoniternas bibel på våra hotellrum, fienden är inte gudstjänster i SVT.
Lär er känna fienden, fienden, fienden.
Det hela baserades på följande fråga: Står ateism verkligen i motsatsförhållande till kristendom, till islam, till andra religioner? Anledningen till frågan var en variant på den eviga "Stalin var ateist och han mördade massor med folk". Jag hävdar ju, som bekant, att det inte var på grund av sin ateism som Stalin mördade folk, och en tanke utkristalliserade sig: Är det inte så att ateism helt enkelt skall jämföras med "teism", alltså tro på en eller flera gudar? Vilken variant av ateism man sedan ansluter sig till går att jämföra med vilken variant av teism man ansluter sig till: kristendom eller islam, osv.
Eftersom det finns ett flertal olika typer av ateistiska inriktningar eller livsåskådningar, filosofier om ni så vill, så kan det ju vara på sin plats att man deklararerar vilken typ av ateism det är man förespråkar. Jag är inte tillräckligt påläst inom de olika ateistiska förgreningarna, jag brukar hävda att jag är en "skeptisk rationell empiriker", men jag är osäker på vad det finns för varianter. Någon kunnig kan säkert presentera en käck lista.
Andra filosofier eller inriktningar som delar min ateistiska grundsyn är ju då, t.ex kommunism. Kommunism är ju en politisk inriktning, ett försök att med hjälp av en materiell dialektisk historiesyn lägga fram en analys av maktförhållanden i samhället och sedan bryta dessa maktförhållanden för att erbjuda folket såväl politisk som ekonomisk demokrati. Det är ju ganska uppenbart att detta har misslyckats på majoriteten av de platser som det har försökts. (Ibland kan man ju undra om det ens har försökts ordentligt)
Jag ser då alltså ateismen som en enkel bas för det filosofiska system man vill bygga ovanpå grunden.
Detsamma gäller, nästan identiskt, för religioner: På en grund av teism, dvs tro på en eller flera gudar, så har man byggt ofta väldigt intrikata och avancerade system av tro, skapelseberättelser, dogmer, levnadsregler och ytterst samhällssystem. Inom flera (kanske de flesta?) inriktningar så finns det en tredje nivå av olika former av inkarnationer av det grundläggande systemet. Ser vi på kristendomen så har vi på "nivå 1" kristendom, och på "nivå 2" har vi den katolska kyrkan, den grekisk ortodoxa, olika varianter av protestantism, frikyrkor, osv.
När en ateist beskyller religion för "allt ont i världen" (vilket till och med Richard Dawkins säger är fel att göra. Det ni) eller "att ha mördat många" eller "att vara hatiskt" så anser jag alltså att denne begår ett kategorifel: Beskyllningen skall riktas mot den "nivå 1"-institution man avser, alternativt den "nivå 2"-institution man avser. Ord är viktiga och man bör sträva efter att vara precis.
Avser man kristendomen så skall man säga kristendomen. Avser man islam så säger man islam, avser man monoteistisk religion så säger man det, avser man organiserad religion så säger man det.
Individuell tro på en gud eller gudar är inte ett problem, anser jag. Det som är ett problem är dogmatiska religioner som byggs ovanpå den teistiska basen.
Så, min tanke med det här inlägget var att reda ut de fåniga missförstånd som allt för ofta dyker upp i dessa festliga internetdebatter som florerar lite överallt. Jag är osäker på hur jag lyckades med det, men det är kul att försöka reda ut tankarna en smula även om det nästan bara är jag själv som läser resultatet. :)
Det gäller för den aspirerande debattören med ateistisk grundsyn att lära sig känna igen den egentliga fienden i den här debatten: Den dogmatiska, förutsättningslösa religionen som aktivt motarbetar det rationella tänkandet, som aktivt motsätter sig att empirisk metodologi och vetenskapliga resultat lärs ut i våra skolor, osv. Fienden är inte Gideoniternas bibel på våra hotellrum, fienden är inte gudstjänster i SVT.
Lär er känna fienden, fienden, fienden.
onsdag 25 april 2007
Ateism och Andra Planeter
Vetenskaps-Jesus gråter sig antagligen till sömns efter att ha läst DNs artikel "Beboelig planet hittad 'nära' jorden". "Varför är rubriksättarna så dumma", tänker han. "Förlåt dem, Fader, för de vet inte vad det är de gör".
Jag skulle gissa att denna nyupptäckta planet inte är det minsta beboelig, definitivt inte för oss i alla fall. Självklart är det ett stort fynd för de forskare som har sökt efter planeter med mycket vatten i vätskeform, och det är till och med möjligt att där kan finnas någon form av liv.
Men "beboelig"? Att en planet med massa vatten på skulle vara "beboelig" är ju som att säga att en bil med bensin i hela baksätet är "körklar"!
Vidare i artikeln kan man läsa hur forskaren Xavier Delfrosse uttalar sig om hur viktig den här planeten kommer att bli för "framtida forskning" om utomjordiskt liv. Det är inte många som använder "framtida" på det sätt som Delfrosse gör i den här artikeln. Låtom oss räkna:
Avståndet dit är 20 ljusår, dvs det tar 20 år för ljus eller radiovågor att ta sig dit. 20 år för dem att komma hit igen. För att illustrera detta kan man säga att om det intelligenta livet på planet 581c lyckades ta emot de TV-program som vi sände för 40 år sedan, så skulle alltså SETI-gänget precis i dagarna lyckas ta emot signalen tillbaka som säger "Säg åt den där jävla Per Oscarsson i Hylands Hörna att ta på sig sina fula kläder igen. Måtte djävulen ta er tvåbenta freaks!"
Vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, för att vi då skall kunna skicka en forskningsfarkost till denna "näraliggande" planet så kommer resan dit att ta ohyggligt lång tid. 20 ljusår är faktiskt inte nästgårds, även om det är relativt nära med kosmologiska mått mätt. Det riktigt tråkiga med rymden är att det är skitjobbigt att bromsa. Så, när man väl har accelererat upp sin coola rymdprob till relativt höga hastigheter och man har kommit halvvägs, ja då är det baske mig dags att börja bromsa igen! Det är inte vidare roligt, kan jag ju meddela.
Så, när Xavier Delfrosse talar om "framtida forskning" så är det resultat som vi kommer behöva vänta på i kanske 200-300 år (jag bara gissar här, jag är för trött för att göra matematiken själv)
EDIT: Jag testade att göra matten nu då. Jag postulerar att vi kan accelerera en obemannad forskningsprob i 10g. Avståndet till mittpunkten (10 ljusår) är då 10*9 461 000 000 000 000 meter. s = 1/2a(t*t) säger mina fysikkunskaper är formeln för konstant acceleration, så då har vi värdena:
s = 10*9 461 000 000 000 000
a = 100 m/(s*s)
och t blir då sqrt(2y/a) = runt 13 år.
Tyvärr klräver ju dessa beräkningar att vi kan färdas långt över ljushastigheten, så det finns anledning att tro att vi INTE kommer att klara av att färdas dit på 2x13 år.
Efter ett nytt överslag inser jag att jag är för trött och skall ge fan i att jonglera siffror så här sent. Det kommer ta långt över de 300 år jag gissade, i alla fall.
Men visst vore det kul att få höra ifrån snubbarna på 581c. Om vi kan kommunicera med dem så vet jag vilket språk vi kommer kunna kommunicera på: Vetenskapens och matematikens språk. Jag skulle gissa att religion skulle spela en ytterst liten roll i sammanhanget. Däremot skulle det ju självklart vara intressant att höra ifall dessa 581c-ingar har utvecklat religion, eller om de har evolutionerat fram helt utan behovet av en osynlig vän, en Molgan. Det vore i sanning intressant.
Jag skulle gissa att denna nyupptäckta planet inte är det minsta beboelig, definitivt inte för oss i alla fall. Självklart är det ett stort fynd för de forskare som har sökt efter planeter med mycket vatten i vätskeform, och det är till och med möjligt att där kan finnas någon form av liv.
Men "beboelig"? Att en planet med massa vatten på skulle vara "beboelig" är ju som att säga att en bil med bensin i hela baksätet är "körklar"!
Vidare i artikeln kan man läsa hur forskaren Xavier Delfrosse uttalar sig om hur viktig den här planeten kommer att bli för "framtida forskning" om utomjordiskt liv. Det är inte många som använder "framtida" på det sätt som Delfrosse gör i den här artikeln. Låtom oss räkna:
Avståndet dit är 20 ljusår, dvs det tar 20 år för ljus eller radiovågor att ta sig dit. 20 år för dem att komma hit igen. För att illustrera detta kan man säga att om det intelligenta livet på planet 581c lyckades ta emot de TV-program som vi sände för 40 år sedan, så skulle alltså SETI-gänget precis i dagarna lyckas ta emot signalen tillbaka som säger "Säg åt den där jävla Per Oscarsson i Hylands Hörna att ta på sig sina fula kläder igen. Måtte djävulen ta er tvåbenta freaks!"
Vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, för att vi då skall kunna skicka en forskningsfarkost till denna "näraliggande" planet så kommer resan dit att ta ohyggligt lång tid. 20 ljusår är faktiskt inte nästgårds, även om det är relativt nära med kosmologiska mått mätt. Det riktigt tråkiga med rymden är att det är skitjobbigt att bromsa. Så, när man väl har accelererat upp sin coola rymdprob till relativt höga hastigheter och man har kommit halvvägs, ja då är det baske mig dags att börja bromsa igen! Det är inte vidare roligt, kan jag ju meddela.
Så, när Xavier Delfrosse talar om "framtida forskning" så är det resultat som vi kommer behöva vänta på i kanske 200-300 år (jag bara gissar här, jag är för trött för att göra matematiken själv)
EDIT: Jag testade att göra matten nu då. Jag postulerar att vi kan accelerera en obemannad forskningsprob i 10g. Avståndet till mittpunkten (10 ljusår) är då 10*9 461 000 000 000 000 meter. s = 1/2a(t*t) säger mina fysikkunskaper är formeln för konstant acceleration, så då har vi värdena:
s = 10*9 461 000 000 000 000
a = 100 m/(s*s)
och t blir då sqrt(2y/a) = runt 13 år.
Tyvärr klräver ju dessa beräkningar att vi kan färdas långt över ljushastigheten, så det finns anledning att tro att vi INTE kommer att klara av att färdas dit på 2x13 år.
Efter ett nytt överslag inser jag att jag är för trött och skall ge fan i att jonglera siffror så här sent. Det kommer ta långt över de 300 år jag gissade, i alla fall.
Men visst vore det kul att få höra ifrån snubbarna på 581c. Om vi kan kommunicera med dem så vet jag vilket språk vi kommer kunna kommunicera på: Vetenskapens och matematikens språk. Jag skulle gissa att religion skulle spela en ytterst liten roll i sammanhanget. Däremot skulle det ju självklart vara intressant att höra ifall dessa 581c-ingar har utvecklat religion, eller om de har evolutionerat fram helt utan behovet av en osynlig vän, en Molgan. Det vore i sanning intressant.
Ateism och SVT
Jag läser en blogg vid namn Arbetsdagen på dagen.se där det debatteras om hur usel SVTs programtablå har varit under påskhelgen, ja ur ett religiöst, närmare bestämt kristet, perspektiv. Påsken är ju som de flesta vet en av de stora högtiderna för kristna, man sörjer Jesus lidande och död på korset och man firar med glädje budskapet om att han har återuppstått. (Jag tror att jag har fått med huvuddragen här, rätta mig gärna om jag har fel)
Ånyo stöter man på Humanisterna, som igen har varit inne och klampat omkring på ett lite fånigt sätt. Man har helt enkelt hävdat att enstaka kristna program sabbar SVTs åtagande om objektiv och oberoende utsändningar. Detta är naturligtvis rent trams ifrån Humanisternas sida och jag får nog ta och be dem att lägga ner sitt irrationella bankande på allt som har med religion att göra. Det är dessutom inte orimligt att Humanisterna ägnar ett par minuter åt att läsa på en smula om vad "objektiv och oberoende" innebär för en Public Service-stiftelse.
Naturligtvis kan man sända vidskepligheter under en påskhelg utan att man bryter mot några som helst avtal. Om man inte ifrån Humanisternas sida kan inse att 1) Påsk är en stor högtid för många religiösa, helt oavsett hur irrationell deras tro kan vara. 2) SVT har uppgift att täcka så stort spektrum som är möjligt över minoriteter (och majoriteter) i vårt land. Kristna påskfirare är en sådan minoritet och de bör därför kunna se lite TV-program som handlar om deras vidskeplighet när de har en av sina två största högtider.
Så, snälla Humanisterna, sluta att skämma ut er, sluta att sabba för oss sansade men dock allvarliga ateister, och läs på en smula.
Och ni kristna, sluta känna er marginaliserade av den här typen av trams. Ni har flera lediga dagar som ni kan vara ledsna respektive glada på, så nog är ni fortfarande en privilegierad grupp i samhället.
Ånyo stöter man på Humanisterna, som igen har varit inne och klampat omkring på ett lite fånigt sätt. Man har helt enkelt hävdat att enstaka kristna program sabbar SVTs åtagande om objektiv och oberoende utsändningar. Detta är naturligtvis rent trams ifrån Humanisternas sida och jag får nog ta och be dem att lägga ner sitt irrationella bankande på allt som har med religion att göra. Det är dessutom inte orimligt att Humanisterna ägnar ett par minuter åt att läsa på en smula om vad "objektiv och oberoende" innebär för en Public Service-stiftelse.
Naturligtvis kan man sända vidskepligheter under en påskhelg utan att man bryter mot några som helst avtal. Om man inte ifrån Humanisternas sida kan inse att 1) Påsk är en stor högtid för många religiösa, helt oavsett hur irrationell deras tro kan vara. 2) SVT har uppgift att täcka så stort spektrum som är möjligt över minoriteter (och majoriteter) i vårt land. Kristna påskfirare är en sådan minoritet och de bör därför kunna se lite TV-program som handlar om deras vidskeplighet när de har en av sina två största högtider.
Så, snälla Humanisterna, sluta att skämma ut er, sluta att sabba för oss sansade men dock allvarliga ateister, och läs på en smula.
Och ni kristna, sluta känna er marginaliserade av den här typen av trams. Ni har flera lediga dagar som ni kan vara ledsna respektive glada på, så nog är ni fortfarande en privilegierad grupp i samhället.
Ateism och Religiösa upplevelser
En intressant och svårförklarlig del av religioner är ju de subjektiva religiösa upplevelser som en del deltagare säger sig ha haft. Detta ställer ju den argumenterande ateisten inför lite huvudbry, för hur skall man behandla den här frågan? Hur skall man förklara för den djupt troende "pånyttfödde" religiöse att den himmelska upplevelse han säger sig ha upplevt, och som fick honom att bli djupt troende, i själva verket beror på sömnparalysering? Eller hur den nära-döden-upplevelse där personen säger sig ha sett gud fader själv i en tunnel av ljus i själva verket är vanliga symptom på syrebrist i hjärnan, och har rapporterats frekvent av astronauter som svimmar i G-kraftscentrifuger?
Jag vet av egen erfarenhet att man kan bli bemött med rent fantastiskt hat när man berättar om sina egna erfarenheter av sömnparalysering, när man känt att "Gud Fader finns bakom mig och jag kan inte röra mig för då ser jag Hans ansikte och då vet jag att jag kommer att dö", och när man förklarar vad det är för typ av fenomen som man upplevt så blir den pånyttfödde helt rasande. Det kan naturligtvis sägas vara väldigt elakt av mig att försöka provocera eller få denne att ompröva sin tro, men jag tycker inte att det är vidare elakt att ifrågasätta irrationellt agerande med vetenskapliga resultat som förklarar fenomenet på ett väsentligen mycket enklare sätt än att man bringar in hela gudshypotesen. För ingen förklaring är mer komplicerad, mer hopplös att argumentera för, mer omöjlig att bevisa än hypotesen att det existerar en oändligt kunnig, oändligt förutseende, icke-materiell gud.
Ännu märkligare blir det förstås när man försöker förklara att det är just Abrahams gud som är den som "gäller". Hur vet man att det starka ljussken man upplever vid sin nära-döden-upplevelse kommer ifrån samma gud som lurade Abraham att nästan offra sin son på altaren? Hur vet man att det är samma gud som skapade jorden på sex dagar? Hur vet man att det är guden som gav oss Jesus och som sade till Paulus att sprida ordet även bland oss icke-judar?
För en skeptiker som mig själv så framstår ju det här som otroligt märkligt och eftersom det ofta innebär en ganska stor omvälvning hos den person som den här uppenbarelsen drabbar, så är det värt att undersöka, tycker jag. Det är värt att studera dessa märkliga fenomen. Vad är det i vårt medvetande som tillåter dessa otroligt starka subjektiva upplevelser? Varför får vi för oss att det som står i bibeln är sanning, enbart på grund av starka ljussken? Varför inser inte folk som aldrig haft kontakt med kristendomen att motsvarande fantastiska saker kommer ifrån Abrahams gud? Varför är dessas religiösa upplevelser identiska som "våra", fast de ser en annan gud?
Det är verkligen märkliga saker det här. Man kan ju välja att "förklara" det här genom icke-förklaringar, dvs "Guds vägar äro outgrundliga", osv. Det är ju inte en förklaring, det är ju en öppet omfamnande av okunskap, och detta kan vara en av de faktorer som stör mig mest när det gäller religion i allmänhet: Uppmuntrandet till okunskap.
Om en religion aktivt uppmuntrande kritiskt ifrågasättande av sina egna dogmer, om religionen uppmuntrade folk att ifrågasätta sina upplevelser, om religionen uppmuntrade till studier av hur gud påverkar oss, hur vi upplever gud, osv, så skulle min attityd till hela eländet vara väsentligen mycket mer positivt. Som det är nu resulterar granskning eller kritik allt för ofta i bullor, fatwas, bomber , kidnappningar och halshuggningar. Det är en mycket mycket tragisk utveckling som naturligtvis inte gagnar någon.
Den variant av ateism jag förespråkar, dvs en kombination av ateism och rationell empirism med en side-order av skepticism, framstår den vetenskapliga metoden som den absolut enda vägen mot säkrare kunskap om vår omgivning. Vetenskapen kan naturligtvis inte svara på frågor av typen "Vad är meningen med livet", men den kan lägga fram helt fantastiskt underbara saker som, när man lär sig lite mer om fenomenen, får världen att framstå som fantastiskt rik, underbar och vacker.
För att citera Douglas Adams: "Isn't it enough to see that a garden is beautiful without having to believe that there are fairies at the bottom of it too?"
Jag vet av egen erfarenhet att man kan bli bemött med rent fantastiskt hat när man berättar om sina egna erfarenheter av sömnparalysering, när man känt att "Gud Fader finns bakom mig och jag kan inte röra mig för då ser jag Hans ansikte och då vet jag att jag kommer att dö", och när man förklarar vad det är för typ av fenomen som man upplevt så blir den pånyttfödde helt rasande. Det kan naturligtvis sägas vara väldigt elakt av mig att försöka provocera eller få denne att ompröva sin tro, men jag tycker inte att det är vidare elakt att ifrågasätta irrationellt agerande med vetenskapliga resultat som förklarar fenomenet på ett väsentligen mycket enklare sätt än att man bringar in hela gudshypotesen. För ingen förklaring är mer komplicerad, mer hopplös att argumentera för, mer omöjlig att bevisa än hypotesen att det existerar en oändligt kunnig, oändligt förutseende, icke-materiell gud.
Ännu märkligare blir det förstås när man försöker förklara att det är just Abrahams gud som är den som "gäller". Hur vet man att det starka ljussken man upplever vid sin nära-döden-upplevelse kommer ifrån samma gud som lurade Abraham att nästan offra sin son på altaren? Hur vet man att det är samma gud som skapade jorden på sex dagar? Hur vet man att det är guden som gav oss Jesus och som sade till Paulus att sprida ordet även bland oss icke-judar?
För en skeptiker som mig själv så framstår ju det här som otroligt märkligt och eftersom det ofta innebär en ganska stor omvälvning hos den person som den här uppenbarelsen drabbar, så är det värt att undersöka, tycker jag. Det är värt att studera dessa märkliga fenomen. Vad är det i vårt medvetande som tillåter dessa otroligt starka subjektiva upplevelser? Varför får vi för oss att det som står i bibeln är sanning, enbart på grund av starka ljussken? Varför inser inte folk som aldrig haft kontakt med kristendomen att motsvarande fantastiska saker kommer ifrån Abrahams gud? Varför är dessas religiösa upplevelser identiska som "våra", fast de ser en annan gud?
Det är verkligen märkliga saker det här. Man kan ju välja att "förklara" det här genom icke-förklaringar, dvs "Guds vägar äro outgrundliga", osv. Det är ju inte en förklaring, det är ju en öppet omfamnande av okunskap, och detta kan vara en av de faktorer som stör mig mest när det gäller religion i allmänhet: Uppmuntrandet till okunskap.
Om en religion aktivt uppmuntrande kritiskt ifrågasättande av sina egna dogmer, om religionen uppmuntrade folk att ifrågasätta sina upplevelser, om religionen uppmuntrade till studier av hur gud påverkar oss, hur vi upplever gud, osv, så skulle min attityd till hela eländet vara väsentligen mycket mer positivt. Som det är nu resulterar granskning eller kritik allt för ofta i bullor, fatwas, bomber , kidnappningar och halshuggningar. Det är en mycket mycket tragisk utveckling som naturligtvis inte gagnar någon.
Den variant av ateism jag förespråkar, dvs en kombination av ateism och rationell empirism med en side-order av skepticism, framstår den vetenskapliga metoden som den absolut enda vägen mot säkrare kunskap om vår omgivning. Vetenskapen kan naturligtvis inte svara på frågor av typen "Vad är meningen med livet", men den kan lägga fram helt fantastiskt underbara saker som, när man lär sig lite mer om fenomenen, får världen att framstå som fantastiskt rik, underbar och vacker.
För att citera Douglas Adams: "Isn't it enough to see that a garden is beautiful without having to believe that there are fairies at the bottom of it too?"
Ateism och Massmördare
Ofta i debatten om ateism kontra religion så dyker olika varianter av moraliska aspekter upp. I det här inlägget tänkte jag debattera de troendes argument: "De största massmördare i historien har varit ateister. Varför klankar ni ner på religionen?". Sådant här är naturligtvis tänkvärt, men sällan har det funnits frågor som är så enkla att besvara.
Kanske man skall inleda det här med att förklara vad ateism är:
Ateism består enbart (och detta är viktigt) av en icke-tro på någon eller några gudar. Det finns alltså inga "extra" aspekter av ateismen. Det är enbart en enda sak som definierar en ateist: icke-tro på gudar. I en vidare aspekt borde ateisten iofs kunna säga att det är en icke-tro på alla former av sagoväsen, vidskeplighet, osv, men det är egentligen en för vid syn på ateismen. Det är blott och bart en icke-tro på gudar. Ateism är ingen ideologi, den har inga fundament och inga heliga texter. Etiketter som "fundamentalistisk ateist" är alltså helt felaktiga.
Vad följer då av detta? Jo, för det första så kan man konstatera att det alltså inte finns någon inbyggd etik eller moral i ateismen. Detta används ju då ibland som ett argument mot ateism, att ateism är dåligt för att det urholkar samhällsmoralen, osv. Det är ju inte omöjligt. Om vi bara hade ateism så skulle det inte finnas någon moral i samhället, det är sant. Dock är det ju så att det finns flera aspekter av oss människor än enbart tro eller icke-tro. Utanpå den ateistiska icke-tron så kan man lägga vilka typer av etiska regler som helst. Det enda som är inkompatibelt med icke-tro på gudar är ju just tro på gudar, så alla andra typer av samhälleliga regler är ju kompatibla med ateism.
Så när vi tittar på Stalin och Pol Pot och andra mordiska ateister så kan man ibland få höra ifrån religiösa debattörer att "Ja, titta, de är ateister och de mördar folk. Alltså är ateismen dålig/mordisk/ond." En variant på det här är "Ateisten Stalin mördade folk, alltså är ateismen lika dålig/mordisk/ond som en del ateister säger att religionen är".
Båda dessa är felaktiga slutsatser. I fallen med Stalin och Pol Pot så drevs dessa av en dogmatisk ideologi som visserligen omfattar ateism, men som har lagt ett dogmatiskt fundament ovanpå ateismen. De personer som mördades av Stalin mördades aldrig av ateistiska skäl. De mördades av skäl som är förankrade i den dogmatiska ideologi som låg ovanpå ateismen, i det här fallet lite olika former av diktatorisk kommunism.
Skillnaden mellan dessa ateisters mord som begås i kommunismens namn och de mord som begås av religiösa fundamentalister i sin religions namn är att de senare är motiverade av religionen, av tron på gud, medans i det första fallet är ateister som är motiverade av sin dogmatiska tro på sin ideologi. Denna ideologi är alltså inte ateism utan kommunism, nazism eller vilken typ av galenskap det nu handlar om.
Detta resonemanget har kallats för "hårklyverier", men jag anser att distinktionen är viktig att göra. Dock skall det genast tilläggas att alla religiösa som dödar folk inte dödar i religionens namn, t.ex kristna allierade soldater som stred mot Tyskland i Andra Världskriget dödade ju inte i sin religions namn, utan av andra skäl. Denna typ av våld ser jag alltså inte som religiöst motiverat våld, eftersom det..tja, inte är religiöst motiverat våld.
Ateism, dvs "icke-tro" på en gud, har aldrig legat bakom folkmord eller andra storskaliga vidrigheter. Det kan naturligtvis ha hänt att någon ateist har begått vansinnesdåd och på grund av sjukdom eller annat upplevt hat mot kyrkan skadat eller mördat någon religiös. Individuella galningar finns ju alltid.
Eftersom ateismen inte i sig erbjuder något liv efter detta så finns det ingen vettig grund för martyrskap i ateismens namn. Eftersom ateismen inte i sig innehåller någon tro som skall försvaras (möjligtvis med den generella uppmaningen "Tänk Själva") så skapar inte ateismen hat (förutom kanske att man vill försvara yttrandefriheten samt friheten ifrån religion). De enda som uttrycker hat när ateism är inblandat är religiösa.
I ett samhälle som tillåter yttrandefrihet, religionsfrihet (dvs även "frihet ifrån religion") och fritt utbyte av idéer, så är ateismen aldrig hatisk, aldrig inskränkande, aldrig sekteristisk och aldrig dogmatisk. Det är, rent krasst, en omöjlighet. Om religionerna världen över anammade samma attityder så skulle världen definitivt bli en bättre plats att leva på.
Kanske man skall inleda det här med att förklara vad ateism är:
Ateism består enbart (och detta är viktigt) av en icke-tro på någon eller några gudar. Det finns alltså inga "extra" aspekter av ateismen. Det är enbart en enda sak som definierar en ateist: icke-tro på gudar. I en vidare aspekt borde ateisten iofs kunna säga att det är en icke-tro på alla former av sagoväsen, vidskeplighet, osv, men det är egentligen en för vid syn på ateismen. Det är blott och bart en icke-tro på gudar. Ateism är ingen ideologi, den har inga fundament och inga heliga texter. Etiketter som "fundamentalistisk ateist" är alltså helt felaktiga.
Vad följer då av detta? Jo, för det första så kan man konstatera att det alltså inte finns någon inbyggd etik eller moral i ateismen. Detta används ju då ibland som ett argument mot ateism, att ateism är dåligt för att det urholkar samhällsmoralen, osv. Det är ju inte omöjligt. Om vi bara hade ateism så skulle det inte finnas någon moral i samhället, det är sant. Dock är det ju så att det finns flera aspekter av oss människor än enbart tro eller icke-tro. Utanpå den ateistiska icke-tron så kan man lägga vilka typer av etiska regler som helst. Det enda som är inkompatibelt med icke-tro på gudar är ju just tro på gudar, så alla andra typer av samhälleliga regler är ju kompatibla med ateism.
Så när vi tittar på Stalin och Pol Pot och andra mordiska ateister så kan man ibland få höra ifrån religiösa debattörer att "Ja, titta, de är ateister och de mördar folk. Alltså är ateismen dålig/mordisk/ond." En variant på det här är "Ateisten Stalin mördade folk, alltså är ateismen lika dålig/mordisk/ond som en del ateister säger att religionen är".
Båda dessa är felaktiga slutsatser. I fallen med Stalin och Pol Pot så drevs dessa av en dogmatisk ideologi som visserligen omfattar ateism, men som har lagt ett dogmatiskt fundament ovanpå ateismen. De personer som mördades av Stalin mördades aldrig av ateistiska skäl. De mördades av skäl som är förankrade i den dogmatiska ideologi som låg ovanpå ateismen, i det här fallet lite olika former av diktatorisk kommunism.
Skillnaden mellan dessa ateisters mord som begås i kommunismens namn och de mord som begås av religiösa fundamentalister i sin religions namn är att de senare är motiverade av religionen, av tron på gud, medans i det första fallet är ateister som är motiverade av sin dogmatiska tro på sin ideologi. Denna ideologi är alltså inte ateism utan kommunism, nazism eller vilken typ av galenskap det nu handlar om.
Detta resonemanget har kallats för "hårklyverier", men jag anser att distinktionen är viktig att göra. Dock skall det genast tilläggas att alla religiösa som dödar folk inte dödar i religionens namn, t.ex kristna allierade soldater som stred mot Tyskland i Andra Världskriget dödade ju inte i sin religions namn, utan av andra skäl. Denna typ av våld ser jag alltså inte som religiöst motiverat våld, eftersom det..tja, inte är religiöst motiverat våld.
Ateism, dvs "icke-tro" på en gud, har aldrig legat bakom folkmord eller andra storskaliga vidrigheter. Det kan naturligtvis ha hänt att någon ateist har begått vansinnesdåd och på grund av sjukdom eller annat upplevt hat mot kyrkan skadat eller mördat någon religiös. Individuella galningar finns ju alltid.
Eftersom ateismen inte i sig erbjuder något liv efter detta så finns det ingen vettig grund för martyrskap i ateismens namn. Eftersom ateismen inte i sig innehåller någon tro som skall försvaras (möjligtvis med den generella uppmaningen "Tänk Själva") så skapar inte ateismen hat (förutom kanske att man vill försvara yttrandefriheten samt friheten ifrån religion). De enda som uttrycker hat när ateism är inblandat är religiösa.
I ett samhälle som tillåter yttrandefrihet, religionsfrihet (dvs även "frihet ifrån religion") och fritt utbyte av idéer, så är ateismen aldrig hatisk, aldrig inskränkande, aldrig sekteristisk och aldrig dogmatisk. Det är, rent krasst, en omöjlighet. Om religionerna världen över anammade samma attityder så skulle världen definitivt bli en bättre plats att leva på.
Mjukstart
Detta blir mitt första inlägg här på min nystartade, "seriösa" blogg, Medvetenhet. Det gäller att vara pretto i bloggiversum, det har jag märkt. :)
Min tidigare blogg kommer att finnas kvar för mer oseriöst innehåll, festliga uppdateringar och anekdoter ifrån mitt otroligt intressanta och händelserika liv. ;)
Min tidigare blogg kommer att finnas kvar för mer oseriöst innehåll, festliga uppdateringar och anekdoter ifrån mitt otroligt intressanta och händelserika liv. ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)